Varje gång vi kom till en plats där det gick att köra om, så kom en eller två bilar farande i vänsterfilen som skjutna ur en kanon. Ibland lyckades de, ibland for de rakt ut i naturen.
Bilderna från gårdagens stora olycka på bron utanför Helsingborg har fått mig att drömma om resan till västkusten igen. Det var min absolut värsta biltur. Ingen sikt, blixthalka och automatväxlad bil som var bakhjulsdriven. Vilken tur att vi var så många som satt skräckslagna bakom ratten och kröp fram tills dimman hade lättat och vägbanan var torr igen. De som prövade att köra fort hade inte en chans om de tvingades bromsa. De bara for rakt ut på åkrarna. Bara plåtskador, ingen som skadades, men skräcken finns kvar som ett minne som aldrig försvinner, varje gång det sker en olycka i vinterdimman.
Resan gick bra för mig och den lille grabben. Vi kom fram utan att ha hamnat i diket. Vi såg bilar vid sidan om vägen var vi for på hemvägen men vår gamla Mazda 929 rullade raka vägen hem. Sedan dess har jag undvikit dubbfria vinterdäck, bakhjulsdrivna bilar och automatväxel. Ja, förutom att jag aldrig skulle ge mig ut i underkylt regn och fukt om det inte var helt nödvändigt. Men alla kan inte välja.
Många måste köra oavsett väder. Hur gör vi för att förebygga att de hamnar i kaos igen?
2 kommentarer:
Usch ja, sådana där resor minns man...
Det är alldeles för många som inte tar riskerna på allvar, av olika skäl. Värst tycker jag att det är med de åkare som av snålhet låter sina chaufförer köra med blankslitna eller regummerade däck på vintervägar. Och gränskontrollerna för bilar från kontinenten verkar vara obefintlig.
Nej, det verkar som om både polis och tull tycker att de kontrollerna ska någon annan göra. Inte kul för någon utom de stora transportföretag som fuskar.
Skicka en kommentar