En liten rädd dansk gubbe skriver här om sin skräck inför alla kvinnor. Dennis Nörmark som han heter får två sidor i DN för att reda ut hur han kan vara så rädd.
Och detta i det land som han kallar en feministisk diktatur!!!
Bara sex mil norrut, i Lund, finns Nina Björk som idag får reda ut varför danska små gubbar räds livet i Svea rike.
Vi som läst de tidiga svenska författarna vid förra sekelskiftet känner igen oss. Dennis Nörmark kan med lätthet få plats som Strindbergsplagiat. Hans stora oro inför att vi alla skulle kunna behandlas som människor och inte som kön, påminner till hundra procent om hur männen tog till det romantiska kvinnoidealet, för att förhindra att kvinnorna fick rösträtt.
De männen har gått ur tiden. De klev ur historien men fick sin plats i kulturhistorien. För mer än etthundra år sedan.
Jag kan inte tro att de danska kvinnorna nöjer sig med att bli lämnade där, när, vi andra lever här och nu, i hoppet om att våra döttrar ska få hela lönen och halva makten innan de dör.
Det finns något rörande sårbart i den text som Dennis Nörmark skriver. Det är som om han känner sig lurad. Ja, det verkar som om de löften hans mamma gav honom i tonåren inte har uppfyllts. Vad är då inte enklare än att skylla på kvinnan, modern bilden av den andra, istället för att ta tag i verkligheten. Istället för att delta i kampen för sin rätt att vara människa.
2 kommentarer:
Jag trodde först det var på skoj (och det kanske det visar sig vara?), just en slags anakronistisk drapa som kunde varit en parodi på Strindberg när han var på sitt mest misogyna humör. Men det ligger mycket i det du skriver: han verkar känna sig snuvad på konfekten. Han har växt upp i tron att han är och alltid ska vara skapelsens krona och så ifrågasätts detta enkla faktum. Klart han blir frustrerad!
Ja, tänk om det vore på låtsas. Men det syns ju ganska väl när man ser danska teveprogram som inte är drama att männen har tolkningsföreträde till och med om en man och en kvinna lagar mat tillsammans.
Det är något som kletar överallt som Nina Björk kallar sexism, jag tycker att det är bredare än så. Det har både med kön och klass att göra. Ett exempel är programmen om tonårsmammor som rullar på reklamteve. Papporna finns liksom inte alls, utan det är de unga tjejerna och deras mammor som ska reda ut tillvaron när ett barn får barn.
Läser en kommentar från en ung dansk kvinna om varför skillnaden är så stor mellan retoriken i Sverige och Danmark. Hon tor att det beror på att i Danmark är feminism ett ord som inte inkluderar män. Kanske det är så det börjar...
Skicka en kommentar