Tänk så sent som 1974 fanns det regler för att kvinnor inte kunde ha vissa arbeten. I år borde det finnas regler för att vissa chefer inte ska ha sina jobb. De anställda på Change tvingades att gå till domstol för att slippa skylta med hur stora bröst de har. Det kallar jag inte ledarskap. Det som de flesta anför när de försvarar att en vd har 46 gånger mer i lön än de anställda, eller att Marcus Wallenberg får 70 procent högre arvode när de anställda får 2 procent högre lön. Inte mycket till jämlikhet eller jämställdhet denna vår.
Nej, allt mer faller detta land isär. Jonas Hassem Khemeri skrev ett brev till Beatrica Ask om detta. Då fick han ett mycket konstigt svar. Han berättade att han plockats in av polisen när han varit på Centralstationen och gjort anteckningar inför sin första roman. Då svarade vår justitieminister att polisen inte kan se vilka som är brottslingar och det är före detta dömda utsatta för...
Brevet handlar om hur det är att utsättas för polisingripanden och diskriminering enbart utifrån sitt utseende. En student som åker kommunalt mellan Stockholms universitet och de västra förorterna berättar att hon behandlats som om hon är en brottsling när hon bytte t-banetåg.
-Jag är född här. Jag har aldrig bott någon annastans. Varför kan de utsätta mig för detta så att jag tappar tron på Sverige?
Tappar framtidstron är väl det som vi gör när klyftorna växer. När språket och orden förlorar sitt innehåll.
När alla betyder att 100 000 personer inte kan använda sina datorer på internet, eller sina mobiler där de bor. När sjuksköterskebrist uppstår på grund av att landstingen inte vill betala 25 000 kronor per månad. Inte på grund av att det inte finns sköterskor som vill arbeta i vården.
Sommarlov är det ord som har det mesta innehållet i vårt språk. Det är fyllt med längtan och drömmar. Med allt vi upplevt, läst och sett. Saltkråkan det ultimata sommarparadiset fyller 50 år. Maria Johansson, som var Tjorven, är professor i scenkonst. Och vi andra som drömde om att växa upp och leva med solen i ögonen och vinden i håret har fått vänja oss vid att längta.
2 kommentarer:
Åkte med en taxichaufför från Eritrea, hans barn är födda här. Men de behandlas allt sämre. De ger upp sa han, säger att svenskarna vill inte ha oss här. Hans barn börjar se sig själva som ickesvenskar fast de är födda och uppvuxna i Sverige. Så sorgligt.
Ja, min vän, det är helt galet att ingen fortsätter att tala om denna skam. Snart lever vi i det mörka 30-talet. Om vi inte gör det redan. Inte ett ord i Almedalen inte ett ord i utfrågningarna i P1. Bara kuttrande när Björklund frågas ut, men skarpa anklagelser om rasism mot Löfven. Var det inte Björklund som fiskade efter väljare och föreslog flera rasistiska lagförslag inför valet? Huga!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi får tillbaka vår tillit och vår tro på allas lika värde.
Skicka en kommentar