Sanningsdroger?

Nu börjar vardagen och vi påminns om att ganska mycket är sig likt. Det fattas fortfarande bostäder, skolan får kritik, vården har problem för att antalet tjänster och vårdplatser har minskat i år igen och inte många makthavare avbryter sin semester för att ta ansvar för sina beslut.

Det är tur att sommaren inte är sig lik. Äntligen har värmen återkommit. Till och med vattnet i älven är varmt och ute till havs badar sjöräddarna i 21 gradigt vatten.

Det finns en nyhet som jag har förvånats över, eller kanske inte förvånats, men blir illa berörd av. Det är att ingen av dem som vårdat Thomas Quick, som de kallade honom, kommer att ställas till svars. Det skrämmer mig. Det gör att de som experimenterar med tvångsvårdade patienter inte riskerar något. Det tycker jag att vi ska ändra på.

I litteraturen finns många skildringar av hur både Sovjet och USA använder tvångsvårdade patienter för att se vad som händer när man använder olika droger. Det skedde på 1950-talet och 1960-talet under det kalla kriget. Men att det sker här och nu i Sverige och att vi inte utkräver ett ansvar, det gör mig rädd.

Kalla vindar från kalla krig får vi vänja oss vid nu när det finns så många olika hotbilder. Frågan är vad som kommer att skada mest. Rädslan eller hoten?