torsdag 5 september 2013

Äntligen, ropade ministern

Överblommad, eller väldigt solblekt känns denna ovanligt varma torsdag. Dagen efter ett besök av Förenta staternas president i huvudstaden, eller dagen efter omröstningen i deras kongress om Syriens framtid, eller dagen efter tunneln i Hallandsåsens sista borrdag.

I 20 år har Banverket och Trafikverket satsat miljard efter miljard på att minska restiden mellan Malmö och Göteborg med cirka sju minuter. Sju minuter. En satsning som visade sig var helt onödig med tanke på restiden, för när tågen tvingades att ta vägen över Åstorp kortades restiden med fler minuter. Det är längre men spåren är bättre. Provisoriet som fungerade. 10, 5 miljarder har tunneln kostat, ska spåren fyllas av 24 tåg per timme som planen var 1993?

Norrbottniabanan mellan Umeå och Luleå skulle minska restiden med mer än en timme. Det skulle bli möjligt att resa med tåg mellan städerna längs med kusten. Tågfrakten skulle få dubbelspår och de i bland veckolånga stoppen som uppstår skulle kunna undvikas genom att det alltid finns ett alternativt spår att köra längs med. Men när EU ansåg att denna järnväg skulle prioriteras och erbjöd finansiering då hände ingenting.

Idag rullar regionaltågen i inlandet och gläder många människor där. Men mångdubbelt fler skulle kunna använda tåget som alternativ när det rullar på ett modernt spår mellan städerna vid kusten.

Inga kommentarer: