Det började när jag satte mig i soffan med Gudrun Sjödéns nya julkatalog. Det var något som skavde. Som var lite skevt. Då kom jag till denna bild och då fick jag skavsår. Ja, först trodde jag inte mina ögon. Men sen så kändes det som om tiden stått stilla hos Gudrun. Är det så här livet ser ut i hennes ögon? Det finns många som använder sitt samiska arv för att skapa nytt. Anna Stina Svakko hör till dem.
Vad tycker ni? Ska vi skapa mönster som heter Lappros? Jag tycker inte att det är ok. Men det finns ju andra åsikter.
Jag fick uppleva Lisa Vipolas utställning här i Luleå. Hon ställer sin fråga om vad som kan vara samiskt. Lyssna här. Henns enkla undran är om hon som växt upp i en samisk kultur utan att vara samisk kan skapa samisk slöjd. Kan hon det?
7 kommentarer:
Jag reagerade precis som du när jag läste katalogen.
Varför? Är det det exotiska som säljer på hennes största marknad, Tyskland?
Vi som bor här där ILO-konventionen om ursprungsbefolkningar, inte anses viktig, vi kanske förstår lite mer?
Jag tror att det är det exotiska. Det säljer bra. Själv tappade jag lusten att fortsätta titta i katalogen.
Du har säkert rätt. Exotism är inne.
Ja, det finns ju andra infallvinklar. Jag blev lite förvånad på sjuttiotalet då jag ofta var engagerad i diskussioner om och med samer. De yngre och mer radikala samerna fnös åt begreppet "same" och sa att det är ju lapp det heter. Det heter "lapp" på svenska och same på samiska. Och mina afroamerikanska kompisar hade en liknande inställningen. "We are negroes. Deal with it!"
Ja, Karin, inte i min ordlista och inte i svenska akademins. Alla ord som berör det samiska heter just så.
Sen är det upp till alla som tillhör den samiska gruppen, och afroamerikanderna, att välja vilket ord de vill använda.
afroamerikanerna ska det naturligtvis stå
Skicka en kommentar