Sagoberättaren i Glömminge

Hon sitter på sin gård i Glömminge men vi glömmer henne inte, Barbro Lindgren som i år fick Astrid Lindgrens litteraturpris.Tänk på alla gånger som vi har suttit här i soffan och läst om Max, Den arga bebin och alla andra. Om Astrid Lindgren gav oss en rikare svenska så gav Barbro Lindgren alla barn ett språk tack vare hennes förmåga att upptäcka vad barnen ser varje dag.

Där uppe på vinden finns korgen med alla små Max-böcker med märken av mjölktänder. Alla minnen av när flickorna var små. Öppnar jag en av dem så öppnar jag en dörr till den tid när vi for land och rike kring med lådan med bilderböcker intill våningssängen i vår gamla husvagn. Till de somrar som började med en natt vid sjön i Docksta. Med ett stopp vid niporna vid Ångermanälven. Med kilometer efter kilometer i 80. Raster vid badsjöar, besök hos vänner och släkt och alltid en stund med böckerna innan vi somnade in.

Efter tre, fyra dagar på vägarna längs med ostkusten så kom vi fram. Rullade över bron mot Algutsrum. Tog vägen norrut till korsningen vid Barbro Lindgrens gård där vi svängde österut mot Runsten. Där vid kalkstensstranden sov vi vår första natt på Öland.

Doften av Östersjön, känslan av ett oändligt ljus, byar som Långlöt, Runsberga, Lerkaka och Isgärde kan jag förstå ger Barbro Lindgren ännu fler berättelser.