För två år sedan var jag en av gästutställarna på Maria Ekbergs galleri i Hammenhög. I år är det Maria och Ninnie Forrsgren som ställer ut tillsammans. De är bara ett par av de många fina hantverkare och konstnärer som finns att besöka.
Men här sitter jag vid älvens strand och längtar. Det är samma sak varje år när jag läser om allt som ska hända i påsk mellan Ystad och Brösarps backar. Jag får ta till nyplanterade krukor med narcisser och penséer. Blomplanteringar som får sova inomhus för att inte bli skadade av nattfrosten.
Det är en stor skillnad på att leva på en plats där våren långsamt väcker naturen till liv. Där vintergäck, snödroppar och krokus blommar en efter en i gräsmattan som sakta blir grön. I ett landskap där den första vårvinden snor runt knuten en januaridag och där forsythian lyser gul på vårfrudagen.
Vid min strand vid älven är det andra vårtecken som vi upptäcker efter hand. Bilarna har sommardäck och låter mycket mindre, isen öppnar sig i vårblåsten och älven lyser blå, Kirunarosen som tål zon 8 knoppas mot söderväggen och så en morgon hör vi storspoven. Allt detta och lite till sker inom bara någon vecka. Vissa år är våren tre veckor andra kanske sex. Istället har vi den femte årstiden, vårvintern.
När alla nere på Österlen tar fram sina vårkappor och lätta skor då sitter vi i lä på renskinn eller fårskinn och njuter av att solen speglar sig i snön. Ja, vårt land är avlångt. I alla fall när vi åker tåg eller kör bil.
Med flyg tar det bara några timmar så är vi framme vid Sandskogen, den stora loppisen i Mariedal och får kryssa mellan alla gallerier och kaféer för att hamna vid hamnen i Simrishamn. Där börjar det hav som blir till en vik uppe hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar