Minns ni storbranden i Bodträskfors?

Jag svävar i älven och tittar på SSAB i fjärran. Vid niporna är både vardagen och semestern närvarande på en och samma gång. Varje plan som ska landa på Kallax svävar högt över oss som badar, varje bil som kör in från söder syns tvärs över vattnet.

Igår fick jag äntligen ändan ur vagnen och tog mig dit. Det är en oändlig sandstrand med högt fall...

Den finns bakom ett område med camping, järnvägsmuseum och masshall. Granne med ett bassängbad och det är lite bökigt att hitta ner till sandstranden om man inte vet. Här var vi med barnen när de var små. Det finns oändligt mycket att hitta på. Vissa år hade vi sommarens firmafest här, med lekar och spel och kalla kvällsdopp.

Ja, för så varmt vatten som vi har i år har det sällan varit. Ibland som förra året var det en vecka med ljummet vatten i älven, men nu är vi inne på den sjätte veckan...

Det är ljuvligt för oss som inte får uppleva en sån här sommar oftare än vart tionde år.

Men besvärligt att förhålla sig till för dem som inte är vana. Det verkar i alla fall utredningen av branden i Västmanland visa. Både arbetsledaren som beordrade ut skogsmaskinen som orsakade den första gnistan och de första släckningsarbetena visar att det är svårt att göra rätt när omständigheterna är ovanliga.

Det är otroligt lätt att vara efterklok, men en av mina forna kollegor, Lotta Gröning berättar om hur hon upplever att bo granne med branden här.

En sak som förvånade oss i går var att Rapportredaktionen inte har någon som helst koll på vilka stora skogsbränder vi har haft de senaste åren. I deras värld var en brand utanför Stockholm den största, men vi som bor vid älvens strand minns den enorma branden utanför Bodträskfors.

Sensommaren 2006 brann en stor yta med privat skog efter den torra sommaren. Här är en sammanfattning av vad som skedde då.

Här är en berättelse från räddningsledaren:

Vi har ett kort minne när det gäller dagsaktuella händelser kan man gott säga.