Alla var positivt förvånade över vilken bra utbildning de fick. De kände att de räknades och att de skulle få en framtid när konjunkturen vände.
Men hur har det varit de senaste åtta åren? Berättelsen som alliansen har burit på har bara innehållit hot mot dem som behöver stöd och hjälp för att komma vidare.
Så för fyra år sedan valdes en ny ordförande i det socialdemokratiska partiet. En person som bar med sig samma hopp och samma berättelse som partiet hade 1994, att de som har behov av hjälp och stöd har samma värde som alla andra. Redan efter några månader störde den inställningen så många att han fick försvinna från makten och Juholt var historia.
Redan då var vi många som undrade varför han inte passade in i partiets maktsfär. Daniel Suhonen som skrev talen blev så besviken att han började med att ifrågasätta vad som höll på att ske, sen samlade han på sig allt material som han fick. Nu har han gett ut boken om partiledningen som inte ville ha sin valde ordförande.
Och snabbt positionerar sig de olika tyckarna runt makten.
För mig som bara ser på och lyssnar är historien mer komplicerad. Vi vinglar. Är vi beredda att lyfta dem som behöver en andra chans?
2 kommentarer:
Jag tänker att Juholt var en underlig politiker som bara lät munnen glappa på. Det kan man ju knappast beskylla Löfven för. Jag tror inte att fyra år i regeringsställning med Löfven blir så bra för SAP. Om de nu sitter så länge.
Ursäkta att jag inte kan hålla fingrarna borta, tycker ju inte alls som du.
Jag tänker mer på hur de olika maktsfärerna ser på människor. Så mycket viktigare än allt annat som de vill genomdriva.
Skicka en kommentar