Olämpligt

Jag läser om hur rädslan för att visa Stefan Jarls film om girigheten, Godheten, triggar igång alla högerspöken. Och jag undrar varför. Varken denna film eller andra som hyllar marknadsekonomins avarter är partipolitiska och borde kunna ses utan problem.

Ibrahim Baylan, socialdemokratisk skolpolitiker och partiets talesperson om utbildningsfrågor, sa så här när ägarna bakom friskolorna blev offentliga.

- Vi hade aldrig kunna räkna med att det var riskkapitalister som skulle köpa in skolorna.

Va?

Företag som skattebetalarna är skyldiga att betala för? Inte kunna gissa att dessa företag är åtråvärda för dem som vill tjäna miljoner på att göra ingenting?

Läser om ett vårdbolag som inte fått i hop en enda krona i vinst. Då fixar riskkapitalisterna en aktieutdelning på en miljard till sig själva genom att låna tusen miljoner kronor i banken på bolagets goda namn. Sen kan vi ju bara hoppas att de äldre sjuka patienterna  får blöjor och omsorg  innan vårdhemmen går i konkurs.

Det är verksamheten med att pressa ur företagen, som ska utbilda, vårda och ge omsorg, de flesta miljarderna som är huvudsaken. Inte att ge god vård, den bästa utbildningen eller den mest omsorgsfulla omsorgen som står i centrum. Och det är för att varken skolpengen eller vårdpengen eller äldreomsorgspengen kan ge en enda krona i vinst om företagen uppfyller de krav som vi skattebetalare ställer.

Men en film som beskriver detta får vi tevetittare inte se före valet. Eva Hamilton som är vd för Sveriges television tycker inte att det är lämpligt. Men att de program som hon sänder varje dag fram till valet inte innehåller kritiska frågor om vad vi skattebetalare och licensbetalare behöver veta för att göra ett informerat val, et är hon inte orolig över.

I mitt förra inlägg berättar jag om hur kristdemokraten Stefan Attefall får lägga fram ett förslag om nya regler för byggnadstillstånd utan att någon lyfter fram hyrorna som de bostadslösa kommer att få betala för dessa jättefriggebodar. Att hyresgästerna inte kommer att ha besittningsskydd och kan vräkas hur som helst, att grannarna som förlorar solen på sin tomt inte kan överklaga byggandet. Nej i publicservice är detta förslag helt oproblematiskt.

Och sen stoppar hon Stefan Jarls film.

Bostadsdrömmar

Jag måste be Stefan Attefall om ursäkt. Bostadsministerns förslag om hur bostadskön ska kortas innehåller fler delar. Det viktigaste är kanske att alla som äger en villa får bygga ett hus på tomten som är högst 25 kvadratmeter stort utan att fråga varken kommunen eller grannarna.

Med hjälp av denna regel hoppas regeringen att många små stugor ska byggas så att studenter och ungdomar ska få någonstans att bo.

Ser ni det framför er?  Det gör i alla fall Stefan Attefall.

Jag som är lite kritisk undrar hur ska några studenter och ungdomar kunna hyra en nybyggd stuga? Idag kostar ett normalt studentrum 3 000 kronor. Vad skulle en stuga kosta? 6 000 kronor?

Med de byggnadspriser som är idag kostar en 25 kvm med kök och dusch och tvättmöjligheter minst 1 miljon kronor. Kanske ännu mer. Och då blir det minst 6 000 per månad i hyra  även om hyresvärden inte ska tjäna något på affären.

Känner ni någon helt vanlig student eller ungdom som tjänar så mycket att de har råd med den hyran? Det gör inte jag.

Men Villaägarna tycker att dettta är en lysande idé. Jag tycker att det är valgodis. Än en gång vänder sig Alliansen till de som vill ha mer i plånboken. Istället för att utveckla infrastrukturen så att fler bostäder kan byggas. Tänk er att alla kommuner med bostadsbrist får i uppdrag att skapa minst ett område med bostäder för låginkomsttagare/studenter med goda kommunikationer till jobb och skolor. Då kanske kön till att få ett eget hem kapas.

Utanför det möjligas gräns

Min hud känns för trång och jag fryser. Fina S ringde och berättade en helt upprörande sak. En av hennes kompisar har en far som vårdades på hospice i höstas till det att han dog. Då när han skulle dö drog försäkringskassan in sjukpenningen. Han hade ju inget datum när det skulle ske!

Lite tröstande, säger hon sen: Vet du en annan kompis som har jobbat aktivt för moderaterna har fått nog. Nu har hen gått ur partiet och jobbar för att dessa övertramp ska ta slut.

Det är helt sanslöst. Helt utanför det möjligas gräns om tjänstemän och politiker ska kunna förstöra en människas sista dagar här på jorden genom att konstruera omöjliga lagar och regler.

Jag vill bara skrika alla fula ord som jag kan. Men istället sitter jag här och hurves. Letar efter något trevligt att göra. Slår in ett paket. Men ilskan och maktlösheten den vill inte försvinna.

En röd tråd med knutar på

Skål för samernas nationaldag idag och att det är Jokkmokksmarknad. Även om i år är ett år då många av de hantverkare som brukar förgylla vintermarknaden avstår i protest mot hur kommunen förhåller sig till gruvan i Kallak.

Är det någon som trodde att vi skulle se strider om urfolkens rätt till mark och vatten 2013, 20 14...

...det är otroligt hur lätt vi glömmer gamla synder och brott.

Mitt när jag skriver dyker Stefan Attefalls stämma upp, vår bostadsminister, och han har hittat en lösning på bostadsbristen i alla fall ett steg på vägen. Vad? Jo, de som vill bygga på vindskupor på sina villor får göra det utan byggnadstillstånd om hans förslag går igenom.

Men låt honom drömma om att detta skulle avhjälpa en bostadskö på fler än 200.000 familjer.

Jag vill drömma med Alexander Majorov om ett perfekt åk i Sotji, nu när vi skickar dit våra atleter. Vet ni att Alexander inte kan hoppa på träningarna som han har i hall C? Där är isen för tunn. Men där ishockeyn tränar finns det is som håller.

Snälla gör isen tillräckligt tjock innan Alexander slutar att hoppa sina kvadruplar så att vi kan får njuta av hans fina konståkningsprogram i flera år till.

Håll tummarna för att det går allra bäst när det gäller. Heja Sacha!

Bara vara lite grann

Nu har bilderna kommit som jag beställde i Stockholm. Den har bilden ska jag beskära och beställa en passepartout till, för den ska bli bröllopspresent till ett vinterälskande brudpar. Vi ska ju på ett bröllop snart.

Vintern börjar bli till vårvinter för oss som ser solen över trädtopparna för första gången sen i höstas. Det är något helt speciellt de här dagarna när vi märker att ljuset kommer tillbaka. Nu lyser solen över snön på ängarna och klimatet är helt nytt.

Idag ska jag njuta av att inte stressa. Att bara vara lite grann.

Utan skavanker

Jag drömmer om  att skönheten hos oss som slagit ut och börjat falna får samma status som det vackra hos de kvinnor som krampaktigt gör allt för att se ut som om de inte har levt. Men så öppnar jag veckans nummer av Elle och möter Carole Bouquet, 56, en ikon för dem som skapat ett ansikte utan ålder. 

Då blir jag matt. Ja, jag hade hoppats att det finns annat som en kvinna kan vara känd för än sin gjorda skönhet. Jag vet ju inte vad som gör att denna vackra kvinna inte har ett enda märke av sin ålder på bilderna, photoshop eller kniven, det spelar ingen roll. Det som får mig att blir trött är att så stor kraft och fokus läggs på hur det ser ut och inte på vem det är.

Som ni ser har jag fortfarande lätt att bli upprörd över de där vanliga könsstereotyperna. Upprörd över att det är naturligt att skapa tio sidor med tips om hur kvinnor ska försöka behålla sitt utseende utan skavanker. Jag hade hoppats att det finns mer intressanta sidor av livet som skulle kunna skildras i en veckotidning, eller hur?

Det skulle vara spännande.

Grått skitsnack

Jag vet inte vad som drabbat så många debattörer denna gråa kalla januarivecka, vet ni? Ja, var de har hittat argumenten för att återgå till Hedenhöstid när det gäller debatter om lika värde mellan alla människor.

Feminism är helt plötsligt inte en kamp för att alla människor ska ha lika värde i livet.

Mänskliga rättigheter är inte självklara utan förhandlingsbara.

Att ta ansvar för det man gör, är ett omöjligt krav, när det gäller OS eller VM.

Det allra värsta ordet dessa debattörer vet är kvotering, att vi skulle kvotera in det kön som är underrepresenterat i en styrelse. Skräcken inför kvotering finns dock inte när det kvoteras in män.

Nej, när tio kvinnor och en man söker en tjänst så får mannen oerhört många fler poäng bara för att han är...en man. Då räcker det att han når upp till de krav som ställs, inte att han är bäst. För att han jämnar ut den sneda könsfördelningen på arbetsplatsen. Vad hade vi fått höra om det samma skett på en arbetsplats med ett överskott av män när den enda sökande kvinnan fått en tjänst?

Nej, sluta vandra där borta bland flintyxorna tillsammans med Ben och Flisa. Ta tillbaka nutiden och framtiden och ta den plats som är din i debatten. Oavsett om du är man eller kvinna. Men glöm inte bort alla framsteg som vi har hunnit göra och tänk på vad vi borde göra för att förstärka och förbättra för alla.

Ny färg på gång

Alla som har känt mig nån gång vet att jag fastnar i färger. I snart tio år har olika gröna och blågröna toner dominerat i min garderob. Men helt plötsligt ser jag mest en färg som på akvarellspråk kallas quinacridone eller rose madder. Och då är det som om allt mina ögon ser har denna brunröda plommonfärgade ton. 

Så nu finns det något nytt på galgarna.

Något nytt är att jag hamnade i tystnad. Efter en undersökning på sjukhuset var det som om orden tappade sitt värde. Ja, så kom Belinda Olsson och försökte ta över kloka kvinnors kamp för att profilera sig på SVT. Det gäller ju att stryka gubbcheferna medhårs, avsett kön. Jag såg helt plötsligt reklamen för den Lille prinsen som det mest vederkvickande när jag öppnade webben. Det fanns som inget både och längre.

Barnen Bergfors gick i pappas fotspår och behandlade sina anställda som dumma får. För om de får säga det själva så är Maxbröderna värda de extra miljoner som den nedsatta restaurangmomsen och de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga ger dem.

Jag tänker på mamman som förlorade sin son och sin fd make i arbetsplatsolyckan i gruvan när en hisskorg vek sig. Hon får aldrig ett avslut för utredningen blir aldrig färdig.

Det är ett tecken på hur vårt land delas. Ingen tar ansvar för att en lägsta nivå för byråkratiska klantigheter hålls. I kontorsrummen finns inte en anständighet längre. Det är ingens ansvar att verkligheten utanför kontorsfönstren håller en fungerande nivå.

Tågen rullar inte när det är kallt. Rälsen håller inte för de hastigheter som utlovats,  Reparationer av infrastrukturen sker inte. Fyra av fem kronor som ska användas till förbättringar stannar i Trafikverkets korridorer.

Men det borde finnas ett hopp om ändring. Kunde min blick förändras borde makthavarnas också ha en chans att se nytt, eller?

Livslängtan

Temperaturen stiger och .molnen hopar sig i den vita skyn. De dämpar polarkylan. Fyra grader varmare. Varmare, säger familjen och bara skakar på sina huvuden. Kvicksilvret når bara upp till -27C. Men det är ett mindre problem idag när jag får hålla mig inne. Då är det härligt med nymalet kaffe, morotsjuice och utslagna tulpaner som sträcker sig ut över vasens kant och sprätter lite gult frömjöl över duken. Våren känns närmare. I ett fönster står tre glas med små krokuslökar som jag väntar på. Det finns så många knep att ta till när man vill skynda på årstiderna. Ja, jag vet att det tar minst fyra månader till innan jag kan skåda vårtecken ute, desto viktigare att plocka in dem i huset.

Den där längtan efter att ett litet grönt grässtrå ska spira, att jorden ska dofta och att solen ska hinna upp över träden innan den går ner igen, den tar aldrig slut. Det kan jag intyga här vid köksbordet. Är det en längtan efter liv?

Varma tankar mot frosten

Det är kallt vid älvens strand idag. 30 kalla isande grader. Ännu kyligare känns det när jag läser om Rysslands rapport om mänskliga rättigheter, sic! I den påpekar regimen att i Sverige kränks romers, samers, invandrares och vanliga människors rättigheter. Och ryssarna har poäng. Min fråga är hur vi har kunnat hamna i detta moras. Hur kan vi ha så många orsaker till oro i vårt land? Inte fler än i Ryssland men ett öppet mål för denna människofientliga regim att ta poäng på. Ute är det stillastående men jag hoppas liksom Eva Swedenmark att detta valår får oss att enas kring allas lika värde. Då krävs det inte lika många lager med ylle när vi ska hålla oss varma. 

Med en blå burka vid havet

Foto:Rosa Liksom

Hur ska vi som räds burkor se på dem som något annat? Den frågan ställde sig Rosa Liksom och påbörjade ett konstprojekt där hon reser världen rumt med sina blå burkor. Hon fotograferar sig själv, och andra som aldrig bär burka, på platser där ingen har tänkt sig se en burka. Och resultatet får mig att tänka.

Vad säger bilden med en kvinna i burka på den steniga stranden i den yttersta skärgården?

Är hon en person som fyller sin klädsel med luft för att flyga?

När jag såg denna bild återkom ett minne från stranden i Råå. Där satt vi för 18 år sedan, och tittade ut över Öresund mot den danska kusten, en kväll i solnedgången. Då kom en stor arabisk familj med många barn. Alla männen tog av sig kläderna och började bada i badbyxor tillsammans med de små pojkarna. Men kvinnorna och flickorna klev rakt ut i vattnet med sina svarta heltäckande kläder på. Jag minns att jag blev modfälld.. Jag kände mig förflyttad bakåt i tiden.

Men alla kvinnor och flickor hoppade upp och ner och stänkte vatten på varandra skrattade och skrek. Det fick mig att börja tänka på vad vi har med oss i bagaget när vi möter människor som täcker sina kroppsdelar på grund av religiösa påbud. Jag ser hukande äldre kvinnor som lever i skräck inför prästen och gud.

Vad ser du?

Det vill jag också veta

Både och är mitt mantra. Då är det nästan pinsamt att lyssna till de frågor som ställs i morgonprogrammet på radion. Och att se Aktuellts sändning om kidnappning igår. Vem i hela fridens namn har nytta av att veta hur militären lär ut vad man ska göra om någon kommer och kidnappar mig?

Här gick nyhetsdesken i spinn och glömde att det finns nyheter med mycket större relevans. Ja, det är en viktig nyhet att de svenska journalisterna är släppta och på väg hem, men mer än vad de har att säga och vad som gjort att de är fria behöver vi inte veta. Det övriga är ej efterfrågad överskottsinformation.

Vad fick vi inte veta igår? Hur vi påverkas av att så många stora länder inom EU styrs av stora koalitioner med partier från höger till vänster? Eller hur vi kommer att påverkas av de sydeuropeiska försöken till att gömma den ekonomiska krisen...bakom en strid om abort?

Ja, vad sker under ytan? Det vill jag också veta.

PS: Bilden.. är ett försök att illustrera både och...

Åtta bilder den åttonde

En liten kavalkad av bilder från den åttonde varje månad fram till och med augusti. Bilder som innehåller lite humor och mycket vila.

De vill må bra alla da'r

Ibland blir jag så trött när jag lyssnar på vad så kallade förståsigpåare sitter och säger i olika radioprogram. Nu i denna stund sitter flera vuxna människor och förespråkar att vi ska göra ännu en drog laglig. Som om det inte räcker med de problem som bruket av alkohol ställer till med.


Jag tänker på en sak som en ung tjej sa alldeles nyss. " De snackar om att de blir så kreativa och smarta av hasch, men de fattar inte att det beror på att de är så satans sega efter att ha rökt på varje dag i många månader. Ja, för de fyller ju bara på med det där ämnet i hjärnan och då blir de slöa nästan jämt. Utom när de får röka på igen."

Jag har levt ett liv med massor av droger runt om mig. Kompisar som rökt på de hade bra kontakter för  att de spelade basket. För där fanns med både hasch och cannabis genom de amerikaner som kom hit. Men ingen av dem som fortsatte kom vidare i livet. De fastnade där i jagandet efter nästa bloss och en massa smågodis.

De som drack mer än alla andra for också jävligt illa och hamnade utanför om de inte hittade något som kunde ersätta kicken från alkoholen. En kärlek eller så. Men den där segheten hittar jag bara där hos dem som levde för att få chilla med att röka på och fnittra. De blev aldrig vuxna. De hade aldrig ett perspektiv. De bara satt och satt och där sitter de än.

Det är något som jag hade hoppats inte skulle bli. Inte att människor som jag verkligen gillade skulle bli sittande utan vare sig ett liv då, nu eller i framtiden.

Nej, jag hoppas att det finns fler som de unga människor som jag träffar. Och som jag läser på webben. Unga människor som tycker att det inte är värt alla de timmar som de blir trötta av av olika droger. De bara lägger av med alkoholen och alla andra droger för att få det liv som de vill ha. De vill må bra alla dar.

Det är det som är allra bäst med den tid vi lever i nu. Att så många vågar välja sin egen livsstil utan att de hamnar vid sidan om. Det önskar jag att vi får se mer av detta alldeles nya år.

Värt en etta

-Det är en svår situation som vi alla måste vara med och lösa, säger den kristdemokratiske bostadsministern Stefan Attefall fromt, och avsäger sig därmed allt ansvar för att hundratusentals inte har den bostad som de behöver.

Har vi ansvar för att han inte tar sitt politiska ansvar och förändrar bostadspolitiken? Eller är det så att Kristdemokraterna inte vill att unga människor kan skapa sig egna liv utan att vara mångmiljonärer?

Det är svårare än nånsin att flytta ut från föräldrarna. Studenterna får vänja sig med att pendla för tusentals kronor varje månad. Sitta på tonårsrummet och leva på sina föräldrar istället för att börja sina liv. Men bostadsministern tycker att det är någon annan som ska ansvar för att han inte för någon som helst politik

Det här är en av de politiska frågor där alliansregeringen har tappat all trovärdighet. Ingenting har skett för att människor ska kunna flytta för att börja arbeta eller studera. Bostadsbristen har ökat med 36 procent de senaste tio åren. Är det för att hålla uppe priserna?

Priserna på bostäder har skenat. En nybyggd förortsetta i ett hyreshus kostar 11 000 kronor, en etta med bostadsrätt nästan 2 miljoner kronor i insats i de stora universitetsstäderna.

När jag flyttade hit för 25 år sedan var huset värderat som en 3:a i centrala Stockholm. Nu är det värt en etta.

Då kostade en villa i centrala Luleå 750 000 kronor, nu får du betala nästan 5 miljoner kronor för samma hus.

Är det denna värdestegring som politikerna försvarar när de inte ser till att använda de skatter som de får in till att påverka vad som byggs och till vilket pris?

Istället kan vi som har egna bostäder bygga om våra kök och badrum varje år och dra av  100 000 kronor. Tänk om dessa miljarder satsades på ungdomsboende istället?

Med himlen som tak

När jag plockar bland papper från ateljén hittar jag denna dikt. 
Bygg inte
fler gallerior
Låt mig få slippa
Låt mig få vandra
på gator och gränder
med himlen som tak
och vinden som vän" 
av Rakel Lahdenperä.
.
Den hade vi som mantra inför vår avskedsfest julen 2008 när hela kvarteret skulle rivas. Idag vet vi vad som kom istället. Ett hotell med Spa, ett Åhlénsvaruhus och grå väggar i åtta våningar.

Igår var vi på Roasters som öppnat igen. Kaféet som började som ett engelskt tearoom och som nu är en amerikansk diner!!! Grått, vackra kopparrör och bordsservering.

Stan förändras och blir annorlunda. Vi har fortfarande vinden i håret och himlen som tak. Men de höga husens siluetter ger allt längre skuggor ner mot stranden. 

Mer musik fler möjligheter

Att Idag hör jag att fler än jag har märkt att musik och körsång förhöjer möjligheterna att lära och förstå. Vi sjöng oss igenom matten och naturkunskapen vi som gick helklassisk humanistisk linje. Förutom att vi faktiskt fixade kurserna så var känslan i klassrummet öppen och nyfiken. Men det var kämpigare med latinet där inga toner fick höras. Istället sjöng vi de olika kasusarna på rasterna. Ni vet de där ändelserna för var, hur och när. 

Erfarenheter som fick mig att ifrågasätta att mina flickor inte hade sång varje dag när de gick i skolan. Mitt favorit exempel är undersökningen som HP datorföretaget gjorde på 1990-talet där de upptäckte att skolor som fick instrument och inte datorer fick de bästa resultaten bland alla elever oavsett var de kom ifrån.

Så mer musik önskar jag er alla hela nästa år och fler kramar.

Apelsinsol igen

Det är tur att det är såna här gyllene timmar mellan de gråmörka. Idag är det nya kalla grader och vi kan hoppas på att ismusiken kommer att bli av i den stora iglon i stan.

Fest på stan

Igår var det kalas med Lova, Anna, Johan, Stefan och Elsa på stan. Häftigt att mötas. Roligt att få höra vad som skettsen sist. Roligt att få träffa lilla Lova.

Med broddarna på