söndag 21 november 2010

Vaknade av månens ljus

som strålade genom fönstret. Knastrade fram över snön och hämtade in tidningen. Varken kardemummakaffet eller morgonmackan, och inte innehållet i tidningen fick mig att vakna till ordentligt. Det finns så många måsten som tar upp alla mina tankar. Ingen plats för att engagera mig i annat.

Jag läser långsamt mina böcker som jag har beställt. Johan Hakelius "Ladies" fick mig att minnas förra vinterns "Letters between six sisters" The Mitfords. Varför? En stor del av "Ladies" finns mellan pärmarna i den tjocka brevsamlingen.

På den andra sidan av rummet ligger en debutant. Therése Söderlinds "Norrlands svårmod". Jag har bara börjat och det ska bli spännande att möta en ny författare.

Sen har jag min hög med franska författarinnor gömda högst upp i bokhyllan. De är som en skatt som jag ska ta fram när lugnet lägrar sig. I mellandagarna kanske?

På natten när jag har svårt att somna om har jag hittat igen en amerikansk favorit, Sara Paretsky, hennes "Blacklist" från 2003 beskriver den irrationella rädslan för det som är annorlunda. Idag är det kroppsskanningen på amerikanska flygplatser som vi diskuterar, då var det sjukdomsspridning via brev.

Helt stilla, massor med minusgrader, nu tänder jag i kaminen.

9 kommentarer:

Maria Moln sa...

Tycker om uttrycket när lugnet lägrar sig. Vill hitta det oftare, längtar alltid efter lugn och ro. Känns ibland som om jag inte kommer att få det. Som något ouppnåeligt. Stillhet och frihet från ansvar och bara vänlighet och omtanke. Finns det på jorden?

Anonym sa...

Det låter ändå så mysigt! Jag sov ända till klockan 8 i morse, det har jag inte gjort sen jag var spädbarn.

Granne med potatisodlaren sa...

Lugnet lägrar sig inte ofta precis. Men man får väl hoppas.

Sovmorgon till åtta, Carina. Vilken tur du hade.

Sophia Callmer sa...

Böcker är bra både för lugna stunder och när man inte kan sova, låter som om du har bra stunder framför dig med dina böcker.
Kardemummakaffe dricker jag just nu, bästa stunden på dagen, just när jag har varit ute en runda med Lillohunden och släppt ut hästarna och alla andra i huset har åkt, lugn och mitt jobb ligger framför mig.

Granne med potatisodlaren sa...

Sophia, du har lugn. Till lycka. Visst är det gott med Kardemummakaffe? Jag hade glömt av att brygga kaffet med kardemummakärnor, vi gjorde det rätt ofta förr. Nu var det S som hittat det i en bok.
Hoppas att din dag blir bra.

Jenny L sa...

Åh, vad härligt det låter, att ha en trave böcker av franska författarinnor att ta fram när lugnet lägrar sig. En sprakande kamin är inte heller fel. Det ska jag också göra snart, tända kaminen på övervåningen, sätta mig till rätta i lässtolen och dra fram min egen trave med böcker. När mitt lugn lägrar sig alltså.

Granne med potatisodlaren sa...

Vi sitter i varsin stol och tittar på elden och läser med 100 mil emellan. Du i huset med tre skorstenar, jag i mitt som har två små och en stor.
Det känns nära ändå.

Jane Morén sa...

Låter härligt det där med lugnet lägrar sig, har jag inte upplevt på mycket länge, tyvärr. Men jag längtar till den ron. Och Norrlands svårmod är en svårmotståndlig titel för mig, den kommer jag att vilja läsa. (Kan man skriva svårmotståndlig tänker jag men det får stå;-)).

Granne med potatisodlaren sa...

Tack för det nya ordet; Svårmotståndlig, det är en hel del saker i livet.