torsdag 25 november 2010

Mitt ute i skogen

dyker den gula månen upp. Det känns som om det bara är att plocka ner den.

Bara några få hundra meter från det stora sjukhuset rullar mlle Renault och jag genom den mörka granskogen. Det är mörkt t o m med helljuset på.

Men så öppnar sig en glänta och månens gyllene sken får snön att lysa. Den är gul, stor och hänger lågt på himlen. En riktig ostmåne.

Det är bara att tvärstanna, kliva ur bilen och ta upp kameran. Jag lyckas ta sex bilder, sen vill inte kameran vara ute längre i vinterkvällen. För många kalla grader, då strejkar, både kulspetspennan och kameran.

Var jag var? På Norramarksvägen.

5 kommentarer:

Gunilla sa...

Hej Eva

Ja nog är det kallt alltid och mer lär det bli.

Här har vi minus 10 idag och det blåser rejält.

Underbar bild med fullmånen, ibland känns det som om jag skulle kunna plocka ner den från himlen för den lyser så klart.

Ha det gott
Gunilla

Granne med potatisodlaren sa...

Välkommen Gunilla! ad kul att du har hittat min blogg. Det är härligt med stora gula månar i vintermörkret. Och lite kallt att fotografera dem.

Jenny Lindgren sa...

En strejkande kamera... Det var något nytt. Hur många minusgrader pratar vi om?

carina@pocolococreativo sa...

Aj det är kallt du! Men bilden blev läcker i alla fall.

Granne med potatisodlaren sa...

Det var fler än 20. Och små kameror som man inte har skyddat i fickan eller innanför jackan de har ofta batterier som inte klarar kylan. Efter laddning så fungerar kameran igen.