onsdag 7 oktober 2009

En debutant


Det har runnit mycket vatten under broarna i Paris sedan den unga Simone de Beauvoir gav ut sin första bok, Den inbjudna. Varför har någon översatt den nu?
Då för 70 år sedan var berättelsen om ett "ménage á trois" en revolution. Idag är temat lika överspelat som en telefaxmaskin. Viktig när den kom, men urmodig idag.
Berättelsen blir nästan obegriplig för oss som inte lever under katolisimens dubbelmoral och borgarklassens elastiska etik.
Jag högaktar Simone de Beauvoir, hennes mod att ifrågasätta alla de regler som styrde kvinnans och människans liv, fram till 1970-talet. Hon skakade om alla auktoriteter när hon tänkte högt:
"Vi föds till människor och formas till kvinnor".
Det är antagligen den mest revolutionära tanke som formulerats efter andra världskriget.
Hon tar sats i den franska föreställningen om att alla barn föds tomma, att de ska fyllas med medborgaranda, franskhet, kunskap och könstillhörighet. Det är statens skyldighet att påbörja danandet av barnet så snart som möjligt.
( Nicolas Sarkozy vill att barnen ska ha skolplikt från det skolår som de är torra. Staten måste skynda sig att stoppa i rätt kunskaper i småbarnen innan någon annan proppar i tvååringarna med fel övertygelser. Nu börjar de flesta när de är 3-4 år i en förberedande skola. I framtiden ser monsieur le Président hur ungdomar fyllda till bredden med kunskap lämnar skolan efter 15 år. Då ska de vara förberedda för den hårda konkurrensen på världsmarknaden. Men han vill inte förändra det urmodiga skolsystemet. Idag går mindre än 30 procent av en årskull ur gymnasiet med betyg som ger dem rätt att studera på universitet och högskola.)
En fördel med detta tankegods är att, alla som kommer till la belle France, kan fyllas på samma sätt, och då bli fransmän oberoende av ursprung,( i alla fall i teorin).
Det finns en botten i allt franskt tänkande som jag inte kan ta till mig; la gloire. Deras opåverkbara känsla av att allt som är franskt överglänser resten av mänsklighetens ansträngningar. Då är jag glad att jag är den andre - den som är en främling.
Bilden gjorde jag till 100 årsminnet av Simone de Beauvoirs födelse.

5 kommentarer:

Maria Moln sa...

Mais Eva! Tu me sembles loin, loin dans ton esprit d'âme! Tout ce qui est important dans la vie est francais. La France est le centre du monde!

Eva sa...

Oui, á 3 000 kilometres ...

Jenny sa...

Det är ingen vidare bra president som sitter på den franska tronen idag. Det är skrämmande som du skriver att färre än 30 procent av gymnasieeleverna i Frankrike har möjlighet att studera vidare på universitet och högskola. Vad händer med de resterande 70 procenten, när det redan idag är så hård konkurrens på arbetsmarknaden?

Evas värld sa...

Fin bild Eva. Vi delar ambivalensen till det land vi båda verkar väldigt nära - trots att det på många sätt är långt borta.

Eva sa...

Tack! Du har så rätt- ambivalent, det är ordet!