fredag 9 oktober 2009

Elastisk etik II


I morse när jag slog på datorn hamnade jag på Libération,(ingår i kommunens abonnemang av pdf-tidningar). Ville läsa en fransk syn på Herta Müller- men hamnade i ett fyrsidigt reportage om den franske kulturministern Frédéric Mitterand.
Han är anklagad både från yttersta högern och vänstern för att vara pedofil.
Bakgrunden är att han gett ut sina memoarer som avslöjar hur han på ett vidrigt sätt köper sex av unga pojkar. Boken kom 2005, men det är först idag som Jean Marie Le Pens dotter, Martine Le Pen har läst den. Hon har nu dragit igång en strid om ministerns heder.
(F Mitterand är samme minister som försvarar Roman Polansky, regissören som greps i Zürich, anklagad för sexuella övergrepp på en 13 årig flicka. Brottet utspelade sig i USA för 30 år sedan.)
Frédéric Mitterand skäms inte alls. Han framhåller iställer hur stor upplaga hans bok har och vilka kvalitéer den har! Läs mer på Finistere, Bodil Malmstens blogg, där hon berättar om en tv-intervju.
Jag tror inte att Lena Adelsohn hade suttit kvar på sin post en enda dag efter liknande anklagelser, om hon som den franske kulturministern hade publicerat en liknande smörja.
Men tipset är att ingenting kan störta en kompis, till den sittande presidenten, från taburetten.
Jag vet inte vad som är sant eller inte. Men jag har många gånger haft lust att sticka en vass stoppnål i självuppfyllda franska politiker. Det började när jag på den svartvita tiden skulle intervjua en inrikespolitiker och skrev ett brev åtta veckor innan min resa till Paris. Svaret kom många, många månader senare trots att ambassaden skickat med ett introduktionsbrev.
I svaret beklagade den förre politikern att han inte kunde träffa mig inom de närmsta åren för att han var så upptagen... Jag hittade andra spännande personer att intervjua, men mötte också många uppblåsta politikerballonger som jag ville sticka hål på.
Det är när jag läser om franska elitpolitiker som jag kan begripa att franska människor vänder sig till Martine Le Pen och hennes parti Front National. Elitisterna fjärmar människor från de vanliga partierna.

1 kommentar:

Jenny sa...

Skrämmande, men sant om självuppfyllda franska politiker. Det dröjer nog innan det blir någon fredspristagare från den politiska makten i Frankrike.