Kravlöst tassar jag omkring i huset. Tänder några ljus och slår på radion. Rösten i naturmorgon trampar omkring i 15 centimeter snö. Han ropar sprudlande ; ÄNTLIGEN har den kommit. Nu är det slut med mörkret.Jag är lättad över att han inte är närmare. Det är 20 mil till avtrycken från hans fötter i snön. Men bara tre mil till den första snödrivan.
Det fick jag veta när tåget från Göteborg rullade in på byns järnvägsstation. Vagnarna var fulla med människor. Snön hade stoppat Stockholmståget i Älvsbyn så nu var det passagerare från två tåg söderifrån som samsades i sovtåget. Alla på väg till Bok och Bild i Luleå.
På bron hänger murgrönan kvar. Nu har den klarat av sju vinternätter. Långt därborta i öster speglar sig morgonsolen i sjukhusets glastak. Hela huset lyser gyllene. Ger mig en illusion att värmen lägrar sig i byn.
Jag tar på mig stövlar, mössa och vantar innan jag vandrar ner till älven.
2 kommentarer:
En tidig vandring i mörkret med mössa och vantar på. Det låter mörkt och kallt. Men kanske är det härligt och mäktigt? På torsdag reser jag till Vietnam, värme, kanske regn. Men vad gör regn när det är 30 grader varmt. Som en slags dusch.
Sommaregn är underbart! Jag har längtat efter Vietnam och Kambodja sen min tid i Paris. Vad du är lycklig som har en dotter att besöka där. Bon voyage!
Skicka en kommentar