fredag 4 december 2009

Deja vu

Alla larm i Icabutiken tjuter när jag kliver IN. Jag ska bara ha ett paket smör och lite torsk så jag skyndar mig genom affären. Märker helt plötsligt att jag är förföljd av butiksinnehavaren. Han ropar att jag måste tala om vad jag har som gör att larmet tjuter.
Jag blir bara trött och säger till honom att det är hans problem att larmet är felinställt.
Jag har ingenting. Plockar två paket torsk och ett paket smör. Rusar till kassan så att jag ska hinna hem i tid. Då sitter han där, Icaköpmannen och undervisar mig. Antingen har jag ett larm i kläderna som tjuter för att jag har statisk elektricitet i håret eller så har jag något annat som han inte kan hjälpa.
Jag medger att det slår gnistor om bildörren när jag stänger den i kylan. Det gör det alltid när det är kall, torr luft ute. Han säger att jag måste hålla reda på om jag har larm i mina kläder...
Då åker jag helt plötsligt med nostalgihissen till 1980.
Då jobbade jag i receptionen på CII Honeywell Bull vid Norrtull i Stockholm. Det franska dataföretaget hade på den tiden ett mycket modernt låssystem med magnetkort. Franskt, modernt och okänt för övriga världen.
Jag var på väg hem när jag fick i uppdrag att hämta tio nya magnetkort på posten. De kunde jag ta med mig hem och ta till jobbet nästa dag.
Hämtar paketet hoppar upp på buss 46 och åker till Norrmalmstorg. Har stämt möte med en ny kille, på NK. Glider in i ljusgården längst ner och hör hur alla larm i hela varuhuset,(kanske inte alla men nästan) börjar tjuta. Jag står vid informationen och fattar inte att det är magnetkorten i min väska som triggar larmen.
Men vakten fattar misstankar.
Han kommer hotfullt mot mig samtidigt som min date dyker upp. (Hur kul som helst... )Vakten väser att han vill se vad jag har i väskan och då kommer jag på att jag har paketet med låskort. Jag sliter upp paketet och visar det. Då sätter ännu fler larm igång. Nu är jag svettig, stirrig och arg! Vi öppnar paketet och samtidigt är det någon klok anställd som slår av larmen.
Mitt i tystnaden börjar jag skratta ,(istället för att gråta antar jag). Killen som jag skulle möta skrattar han också, kvinnorna vid informationsdisken också. Vakten lugnar ner sig och berättar att det har hänt att andra kommit med magnetkort som larmat.
Det hände någon gång då och då att jag glömde att jag hade mitt eget kort med mig och att utpasseringskontrollerna larmade, men allt fler företag installerade magnetkort och då fick butikerna ställa om sina larm. Jag blev härdad och vande mig vid att jag larmade lite här och var. Det var kanske därför jag blev irriterad idag. Inga fler larm var den tanke som kom.

4 kommentarer:

Evas värld sa...

Rolig men hemsk historia, det är en av mina nojor att larmet ska gå fast jag inte har någon vara... det är ju som att stå naken på torget ungefär. Det hände i bokhandeln vid Skanstull en gång, då var deras larm felställt, en Ordning och reda-kalender ordentligt inköpt just på Ordning och reda fick bokhandelns larm att tjuta. det var länge sen men jag går aldrig in i den bokhandeln igen!

Granne med potatisodlaren sa...

Ja det är obehagligt att gå tillbaka. Men icabutiken är min närmaste mataffär.

Jenny sa...

Så roligt skrivet! Det är som när man går genom metalldetektorn på en flygplats och den börjar tjuta och man får gå fram och tillbaka men tjutet bara fortsätter och alla runt omkring tittar på en som om man vore terrorist. Det brukar göra mig stressad!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Jenny!
Ja, det är inte kul att pipa på fel sätt. Eller att ha med sig fel flaska genom säkerhetskontrollen. Nu senast hade jag impregnering till vinterskorna som innehöll 110ml istället för 100 ml...