fredag 4 december 2009

Frosten biter


Ull, ylle, fårskinn och tovat, filtat, stickat och vävt. Tur att det finns lamm och får annars hade jag inte kunnat leva här vid älvens strand. Under många somrar gick fåren och betade på strandängarna och höll landskapet öppet. Det var så härligt på morgonen när de hälsade med sina bräkta stämmor. Nu har de flyttat till en annan älv.
Fåglarna har lämnat några nypon till efterrätt. De satt och kvittrade och knaprade på solrosfröna vid uthuset. Men snart kom Celina smygande. Trodde hon. Fåglarna såg direkt vem det var som doppade sina tassar i snön. De skakade på vingarna och hoppade ett steg högre upp på husväggen. När jag kom, skällde Celina på mig och alla talgoxarna flög sin väg. Himlen har små blå fläckar mellan de ljusvioletta molnen. En svag rosaskimrande sol finns där gömd bakom allt. Idag är det tur att frosten biter.

5 kommentarer:

Sofie B-C sa...

Vilken fin stämning det är i bilderna!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack Sofie! Jag försökte förmedla hur stickigt de känns i luften

Jane Morén sa...

Åh så fina bilder,lycko dig som har så frostigt och fint!

Jenny sa...

Bitande vackra bilder, som vanligt.

Granne med potatisodlaren sa...

Hoppas att det blir minusgrade igen, med måtta. Tack Jenny och Jane för era kommentarer.