En vanlig torsdag

(Bild ett är de doftande underlägg som jag har tryckt tyget till och sytt. De doftar kardemumma.
Bild två är tagen klockan fem i två idag.)


(Jag slängde en blick ut genom fönstret och såg hur himlen brann. Rusade efter min kamera som fungerar igen. Den frös i morse när det var -13. Var tvungen att ladda om batteriet. Jag har haft lite bildkaos. Bilderna i datorn hamnade på ett för mig okänt ställe. När jag hittade dem var de sammanblandade. Men nu är ordningen återställd. Det är därför ni har fått se bilder från sommaren.)

Det var två parenteser.

Evas värld har berättat denna vecka hur illa hon mår av snö, is och kyla. Idag kunde jag verkligen känna igen mig. Trots ordentliga kläder frös jag om både tår och fingrar. Mindes kalla promenader hem från Solnais i Hagalund när jag var åtta. Hur fötterna var vita och skrek för varje steg och vantarna blöta. Nej, usch!
Här är det snabba svängar; i går plusgrader på morgonen, idag minus tretton. Det känns i kroppen.
Inte konstigt men oacceptabelt i vår värld. Jag har lyssnat på dagens konstiga debatt. En regering som lägger fram lagar som utgår ifrån att alla som är sjuka kan arbeta.
En försäkringskassa som uppmanar sjuka människor att säga upp sig om de inte kan arbeta heltid trots att de är sjuka. Politiker och tjänstemän som skyller på varandra och de sjuka.
Vad heter den där ordföranden i socialförsäkringsutskottet, moderaten Gunnar Axén, som maler på med samma litania oavsett vad han får för fråga, han ger ett förvirrat intryck.
Men han har makt att göra livet till ett ännu större helvete för dem som har svåra kroniska sjukdomar.
Sjukförsäkringen blir en försäkring för de som inte är sjuka, utan för de som är friska och som har en förkylning eller en influensa. Det kanske ska vara så. En försäkring för dem som nästan alltid är friska.
De andra de får sälja sina bostäder, bilar och annat för att kvalifiera sig för socialbidrag när de är så oskickliga att de är födda med eller får en allvarlig kronisk sjukdom som sätter ner deras förmåga att arbeta hela dagar. Tji fick ni ni som tror att ni har betalat in sjukförsäkringsavgift till en försäkring som gäller alla sjukdomar, den gäller inte din sjukdom i alla fall.
Tänk dessutom på att skaffa dig en läkare som kan skriva ett sjukintyg som försäkringskassan förstår, metastaser i hjärnan, är ingen allvarlig sjukdom enligt deras handläggare.
Jag blir både bestört och ledsen. Arg kan jag inte bli för det är verkligen helt bortom alla etiska regler som jag har levt efter. Jag hoppas att dessa politiker och tjänstemän tar och tänker efter hur vi ska behandla varandra.