När jag vandrar omkring så fylls hela jag av alla intryck. Jag känner i hela kroppen hur glädjen över all fin konst ger mig en speciell lycka.Nu sitter jag här i köket vid Odenplan, och minns vad jag såg.
Här är en bild från den första utställningen jag såg. Keramiska praktpokaler där både formen och glasyren är påträngande på nära håll. På avstånd är de fulländade och blicken glider mycket lättare över det skulpturala. Häftigt. Finns på Götgatan/Åsögatan.
En eftermiddag gled S, J och jag runt på Moderna. Lee Lozano med sina vibrerande teckningar gjorde mig glad.
Den permanenta samlingen var omhängd. Nu fick Matisseeleverna hänga tillsammans med sin lärare. Vera Nilsson och Siri Derkert vara grannar på samma vägg. Och ja, det är mycket mer spännande.
I huset intill fick vi se Greta Magnusson Grossmans design och arkitektur. En liten kondenserad retroperspektiv. Sevärd.
En annan eftermiddag strosade H, J och jag runt Nationalmuseum. Stina Wirséns fina teckningar vann kampen om min blick. Rubens? Bah, säger jag. Teckningarna från muséets samlingar tillsammans med Stinas klara linje. Gå dit och njut. Det är dessutom muséets gratisutställning.
2 kommentarer:
Och här bor jag och har inte släpat mig iväg till en enda av dessa utställningar. Nu får jag ta och skärpa mig!
Är det inte alltid så. Tiden verkar inte finnas när man är hemma i vardagen. Men byter jag plats hinner jag med dubbelt så mycket.
Skicka en kommentar