Doftande safari

Det gäller att glädja sig så många gånger som möjligt. Eller hur? Sitter här och ser framåt mot min Liljekonvaljsafari vid Råneälven. Det är en av årets höjdpunkter.

Varje år i mitten av juni packar jag bilen med en picnic, gummistövlar, myggmedel och regnkläder. Jag tar med mig tidningar och tändstickor. Och så kör jag ut i den ljusa sommarkvällen mot älven. Här har Luleå kommun några timrade stugor som rymmer en bastu, en grillstuga och en torrtoa. På udden finns en fin grillplats.

På väg ner till älven från parkeringsplatsen söder om Niemisel vandrar jag genom en sagoskog. Marken är täckt med liljekonvaljer och smörbollar. Träden bildar ett tak över de doftande salarna som jag vandrar genom.



Vattnet i älven strömmar vilt fram och dundrar i bakgrunden. Den enda nackdelen är att detta är årets första myggtid. Har jag otur vilket har hänt. Då är antalet myggor i luften så stort att det nästan inte går att andas utan att få in en eller två myggor i munnen.



Ja, myggorna är jobbiga. Men doften av liljekonvalj, det strömmande vattnet och elden vid stranden gör denna årliga safari till något att minnas. Ett sån't där minne som är bra att ta fram när vintermörkret känns tungt och instängt. Min barndomskompis tycker att jag tar i när jag åker mer än fyra mil för att njuta av liljekonvaljerna. Dofta på en flaska Diorissimo, den doftar likadant, säger hon som har fullt av vita klockor in på knuten.



Jag har börjat anlägga en liljekonvaljidyll under mina ryska äppelträd. För liljekonvaljer dom är härdiga och tål våra vintrar.