Anna Laestadius Larsson skriver precis det som vi alla vet.
Tjejerna kämpar och pluggar för att klara sig i framtiden. Men killarna ser att de behöver inte det.
I Jokkmokk har grundskolan haft ett projekt i flera år för att utveckla pojkarnas förmåga att använda sitt språk. Killarna ser hur alla mammor får nöja sig med timanställningar, men papporna har fasta jobb och drar den rimliga slutsatsen att möjligheten att försörja sig finns i könet och inte i betygen.
Tjejerna i Jokkmokk drar. De kämpar för att få bra betyg för att kunna studera på universitet söderut.
Nu hoppas politikerna i Jokkmokk att fler flickor ska återvända och att fler män ska skaffa sig en god utbildning. Vi får väl se om de fattar att de måste ge flickorna samma chans till fasta jobb och lika löner om de ska få någon att återvända.
Annars får ju både flickor och pojkar samma budskap att det inte lönar sig att plugga.
(Och att alla flickor är mindre värda än alla pojkar.)
8 kommentarer:
Det där är Liza Marklund-mytologi. Finns det inga arbetslösa i Jokkmokk, va? Du blundar för att friställningar och nedlagda arbetsplatser, och dessas följder för familjer och samhälle, inte bryr sig om könsgränser.
Annas krönika var något av det dummaste jag läst, och att hon stoltserar med att det enda målet för politiken ska vara att hjälpa fram henne och hennes kompisar, det gör rimligen att ingen kommer att lita på henne.
Vad enkelt det verkar vara för dig. Men jag som ser hur alla tjejer har mycket större krav på sig än sina bröder för mig är det verkligen inte lika enkelt.
Och för Jokkmokk är det en överlevnadsfråga. Kan de inte få välutbildade kvinnor att återvända då finns inte mycket till framtid kvar.
Som Johan sa när vi gick tredje året på Konstskolan. Det gäller att ha en kuk för att komma vidare. Han hymlade inte.
Väl rutet Eva! Och det är så sant som det står skrivet här. Norrländsk glesbygd urholkas på kvinnor som söker lyckan (utbildning och jobb) på annan ort eftersom möjligheterna är små, kanske till och med obefintliga för utveckling i vissa norrländska städer.
Så till Martin: Läs faktaboken "Man ska ju vara två - män och kärlekslängtan" så kanske du förstår innebörden bättre. Det är såväl en social- som en nationalekonomisk fråga.
Jenny, precis så. Finns det inte plats för många olika är det kört. Och idag finns det nästan bara plats för vita heterosexuella män och då finns det ingen chans att något utvecklas. Ja, än ishallen då förstås.
Intressant och tänkvärt, tack för tipset på artikeln!
Jane. Det är intressant att se att t o m de killar som jag har pratat med ser skillnaden. J sa för ett tag sen att han bara behövde vara aktiv för att få högsta betyg, men att tjejerna måste göra mycket mer.
Enklaste sättet att se en sexist på är när de naturligt och ledigt pratar om kön i plural.
"Killar", "tjejer", "kvinnor", "män". Killar tycker, flickor gör, män är, flickor måste...
Sexisten likt rasisten bygger på förenklade klassificeringar på ytliga attribut. Den förenklade världsbilden är för den privilegierade en trygghetskänsla. Ett sätt att skippa den jobbiga livsuppgiften att vara en medmänniska till de som behöver genom att skuldbelägga en generaliserad grupp vars gemensamma nämnare är att de inte har samma attribut som en själv, kön, hudfärg, nation, materiell egendom.
Plocka ner privilegierade sexister från deras höga pinnar säger jag.
Jag har inte hört eller sett ordet sexist sen 1970-talet.
Jag vet inte riktigt vad det har för innebörd.
Jag kan bara berätta vad jag ser i min vardag. Och det är att trots allt så spelar könet stor roll.
Skicka en kommentar