Alla samhällsforskare återvänder till samma sak. Ett samhälle med stora gap och revor gör människor besvikna men ytterst sällan desperata. Men det händer.
Ingen tror att vi kan lappa och laga med hjälp av avlyssning och repressalier. De flesta är säkra på att det enda sättet att förebygga våld är att inkludera alla. I Frankrike visar de senaste studierna att det är otroligt mycket svårare att få ett jobb om du har ett namn som inte är kristet.
Ändå står extrema högergrupper och nationalister för mer än 95 procent av all terror i västvärlden. Vilket talar för att de har ett stort behov av att integreras och av att få arbete.
Ju mer orättvis en person upplever sin situation desto lättare att övertyga honom om att livet är värdelöst och den enda vägen till förändring är att skapa förstörelse.
Vad ska vi göra?
2 kommentarer:
Mindre klyftor, mer gemenskap, göra allt vi kan för att motverka utanförskap, det tror jag är den rätta vägen. Men då måste vi också dra på tempot i samhället, så att vi kan se de som mår dåligt, klyftorna som ökar och engagera oss. Läste en artikel om att fritidspolitiker blir allt svårare att rekrytera för att allt färre känner att de orkar och vill lägga några av de få dyrbara timmar i veckan som är lediga på politik.
Och ändå talar ingen om detta när de diskuterar vad som ska göras. Måtte politikerna komma till sans snart.
Skicka en kommentar