vackra bilder i mullrande moll. Dofter som luktar. Grus som geggar. Mitt i allt det där vardagliga finns det allt vackert. De stora buketterna med gnällande nyplockade tulpaner. De mörka träden i Observatorielunden som sträcker sig mot den gråblå skyn. Den vänliga damen som håller upp dörren. Säsongens godaste apelsin. Hör ni hur tonen förändras till dur?
6 kommentarer:
Ibland drabbas man av livshändelser, men det är som du säger: Man kan ofta välja att se livet i dur eller moll.
Du vet ju mitt mantra: Både och.
Den vänliga damen, hon gillar jag!
Eva, vilken underbar text! Gillar även mantrat Både och:)
Jenny, vänliga damer kan lysa upp den gråaste av dagar.
Sofie, jag blir så glad att du gillar texten. Tack.
Fint! Och Säsongens godaste apelsin låter som en schalger för oss här i norra världen.
Skicka en kommentar