Nej, men ändå. Hon finns där i rekvisitan som en rebus för dem som har ett kulturellt kapital.
Farfars stora fåtölj tillsammans och golvlampan med hemvävd skärm. Alla travar med böcker.
Hela scenografin är en lek med det vi tror att vi vet om Bodil M. På samma lekfulla sätt bjuder hon in oss till hennes konstruerade bild av författaren- är det Bodil M som står där och berättar? Eller är det Bodil M som spelar en roll? Texterna är personliga och väl valda, men är de privata? Får vi veta något om människan Bodil, eller är det personen Bodil som gestaltar sina texter?
Alla frågor som finns där,som gör föreställningen mer spännande, ja, mer öppen. Det är jag som får skapa mig en uppfattning. Det är jag som blir en del av de två timmarna på scenen. Jag tror att det är just det som gör att tiden bara försvinner och att vi alla hade kunnat lyssna till minst en text till.
5 kommentarer:
Ja, precis i den scenografin förväntar man sig att en författare ska uppträda. En fåtölj, en lampa, en trave böcker och ensamheten i yrket, på scenen, i livet? En författare betraktar och berättar. Vad visades på duken bakom henne?
Bodil Malmsten hade jag gärna sett, hennes rekvisita ser ut som min farfars läsfåtölj med lampa och bokhögar.
Hittade en snödroppe i lördags, den var liten och stod skyddat. Min mellandotter fyller 12 år i morgon, året då hon föddes var en mild vinter och min då treårige son kom med en liten svettig bukett vårstjärnor han plockat på väg hem från dagis, medan jag väntade på att barnvakten skulle komma och att M skulle komma hem, för jag ville till sjukhuset och föda barn NU. Vårstjärnor och Köpenhamn känns avlägset.
MItt och Annas projekt fortskrider men det är jobb, mycket jobb om än det mesta roligt. kram Sophia
Jane, alla schabloner på en gång... På den vira duken visade hon illustrationer till introduktionerna inför nya texter. Inte till alla texter utan ibland. Ibland använde hon musik istället eller både och. Det är hennes systerson Kristoffer Malmsten som hjälpt hennes med allt.
Sophia, så härligt med vårstjärnor i mars. Jag har en dotter som fyller 20 den 4:e. Då har vi alltid haft de första vårvinterdagarna med korvgrillning och sportlovsutflykt.
Mars kan vara underbart på många olika sätt.
Inspirerande scenografi. Den fick mig att börja fantisera om en teaterföreställning. Jag har en på gång i fantasin. Någon slags förstadie med en idé. Kanske är jag påväg tillbaka till teaterns värld? Tack för den här bilden!
Monika det låter spännande. En föreställning att längta till.
Skicka en kommentar