Dessa eviga bekymmer, dessa eviga bakslag.
Det är något som huvudpersonerna i Bengt Ericsons bok om den nya överklassen inte har. Den läste jag med både behållning och förvåning.
Behållningen är att se hur samma klick med medelålders vita män belönar varandra. Hur girigheten slår alla rekord, men kusinerna Wallenberg försöker förklara varför deras krets har rätt till tiotals miljoner varje år utan att ha arbetat en timme för det bolag som betalar ut pengarna.
Men jag förstår inte Bengt Ericsons faiblesse för välgörenhet. Han framhåller detta som en sorts avlatsbrev. Har du betalar tillräckligt låga löner, undkommit all form av skatt, så kan du göra bot genom att skänka pengar till välgörenhet. Hur ska samhället utvecklas då? Ska vi bara bedriva forskning om de frågeställningar som de 200 rikaste personerna i landet är intresserad av? Ska de som har problem med att försörja sig niga och bocka för matpaket och begagnade möbler?
Detta är författarens svaghet. Att han tror att samhället kan utvecklas utan att alla deltar.
Avlatsbrev eller inte, boken är intressant. Det är här Ingvar Kamprads Ikea-miljarder för första gången presenteras. Och det är här stiftelsen som alla anställda betalar till i form av låga löner avslöjas.
3 kommentarer:
Låter som en intressant bok. Hu för trasiga bilar. Misstänker att något är paj i vår med, ett konstigt ljud har dykt upp och ventilationen funkar bara när den har lust.. Anna och jag jobbar som små ekorrar just nu, kul men inte mycket tid till annat. kram Sophia
Jag vet att ert jobb med 360-grader ger frukt. Massor med frukt. Alla jag känner som har läst tidningen förut längtar efter nya nummer. Då måste den vara eftertraktad för annonsörerna.
Hoppas att din bil är så väluppfostrad att det bara är en pyttedel för någon hundralapp som ska bytas. Jag håller tummarna.
Kramar och lycka till.
Fantastiska färger i första bilden!
Bilar och datorer ska bara fungera. Punkt.
Skicka en kommentar