Jag har vaknat i natt och tänkt Välfärdsstat. Det är sant. Jag blev helt knäpp igår. Jag försökte översätta alliansens innehåll i ordet och kom fram till detta.
Välfärden i en välfärdsstat är till för dem som kan betala.
De som är sjuka har inte rätt att använda sin sjukförsäkring till de blir friska. De som behöver vård får vänta, ligga på överfulla sjukhusavdelningar och utsättas för stor smittrisk.
För att de som har höga inkomster inte vill betala fullt pris för vissa tjänster har regeringen infört RUT-avdrag. Avdragen skapar arbeten som inte har tillräckligt ekonomiskt värde för att de ska kunna existera utan att skattebetalarna subventionerar dem.
Arbeten utan ekonomiskt värde skadar välfärdsstaten på minst två sätt:
De som utför arbetet riskerar att hamna utanför alla avtal om löner, pensioner och arbetstid.
Sverige riskerar att hamna långt efter då allt för stor del av ekonomin kretsar kring arbeten som vem som helst kan utföra utan utbildning.
De arbeten som idag ger RUT-avdrag men som kräver utbildning har redan nu ett så stort ekonomiskt innehåll att inga subventioner behövs.
Välfärdsstaten faller i små bitar som inte ens Karlssons klister kan laga.
Istället får vi människor som arbetar gratis, som arbetsgivarna får betalt för att ta emot. Den biten kallas Fas 3.
En annan bit är de sjuka människor som ska vara på arbetsförmedlingen för att bara vara där. Det kallas rehabilitering och leder till fattigdom.
Ingen rätt till ersättning från varken arbetslöshetsförsäkringen eller sjukförsäkringen. Istället ett tvång att sälja sin bostad (var finns alla hyresrätter som behövs) och ett liv utan några valmöjligheter.
Minusgrader. Det blåser inga vårvindar i välfärdsstaten.
4 kommentarer:
Precis så här sjukt har samhället blivit av en politik som drivs av girighet. Vi behöver helt andra riktmärken för att få ett samhälle som frodas i all sin rikedom, som den ändå har, men som de som bara ser siffror inte ser. Det som gör mig mest upprörd är detta med, sjukförsäkringarna, Fas 3 och Rut!
Det är så mycket tydligare här i Mälardalen. Men det har spridit sig till Luleå också. Idag kallar chefen för äldreomsorgen en alzheimersjuk kvinna för kund. På vilket sätt är hon en kund? Jag bara undrar.
Upprörande och ledsamt är det.
Det är det, Eva. Och idag blev jag riktigt ledsen när en så kallad social pedagog uttalade sig i DN och sa att det var naturligt att de som får svåra sjukdomar och blir långvarigt sjuka tvingas sälja sina bostäder. Men då är det en tröst att det finns så många fina människor överallt i vårt land som tycker tvärt om.
Skicka en kommentar