lördag 25 juni 2011

Midsommar

Det är väl bara som det ska vara. Sol, mygg, åska och regn. Sill, grillat, egen sallad, tårta med jordgubbar och kaffe i kvällssolen.

Men där borta i de vindlande minnenas korridorer är det en annan midsommar som vill bli påmind. En äng med massor av blommor, barn och vuxna. Gröna gräsfläckar på knäna. Badet i Borgmästarviken och de vuxna som en gång om året hoppar runt och är små grodor. Smygandet runt lägerelden på stranden där de som är äldre pussas. Lyckan över att kunna cykla utan att någon vuxen är med. Och rädslan för mörkret bland buskarna i enebacken. Då är det tur att det bara är några meter kvar innan jag är hemma.

Varje år samma firande. Men hur är det för mina barn som firat midsommar lite överallt? Vilka är de minnen som de kommer att tänka på när regnet öser ner och det finns en stund att tänka tillbaka? Öland, Gotland, Östergötland, Dalarna eller det traditionella firandet på Hägnan i Gammelstad?

3 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Så fint skrivet! Jag bär ungefär på delar av svaren själv, reflekterade över det igår, att jag har inga speciella minnen från midsommar. Jag minns naturligtvis, kommer ihåg, men det finns inget som jag liksom bär med mig. Just för resandet, alla platser jag bott på i världen.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, Carina jag tror att midsommar kräver svenska mygg. Jag har firat i Paris, i alperna, vid medelhavet men det är ingen midsommar på riktigt. Så präglad blev jag som barn.

När jag frågar mina så är det när vi har haft släktträff som de minns mest.

Maria Moln sa...

Jag minns midsomrarna på Elfvik i Bälgviken. När vi lekte "sista-paret-ut" och alla var med. Alla tre generationerna. Mormor och morfar sprang och fick alltid varandra på slutet. Älskade att se dem springa i varandras famn. Så minns jag ett år när vi flyttade runt matbordet på tomten så att det alltid skulle vara i solen. Det slutade med att vi skulle sitta ute på flytbryggan när det var dags för kaffe o avec. Så vi simmade dit. Fast inte alla förstås.. Så minns jag alla midsomrar på Fimta gård när barnen var små och vi åkte i vagnen efter traktorn, alla åkte vi iväg för att plocka blommor. Och så mammas sista midsommar. Hur hon tittade på irisen vid husknuten och på midsommarstången från britsen genom ambulansens bakdörr. Hon lämnade sitt hus och sin trädgård och kom aldrig mer tillbaka. Hennes favorithelg av alla var midsommar.