Jag for förbi tivolit utanför ishallen i Luleå och då mindes jag. Med rodnande kinder. Jag älskade marknaden, vi hade ju plockat jordgubbar och var rika, men jag hatade verkligen tivolit. Alla dessa åkmanicker som jag bara blev åksjuk och svimmfärdig i.
Jag sjöng och trampade på mot kyrktornet i fjärran. Planerade vad jag skulle köpa. Längtade efter att få bestämma själv. Det tog minst en och en halv timme att komma fram till de gamla stånden från 1700-talet. Tur för oss att varorna var lite modernare. Vad vi köpte? Ungefär samma saker som finns i stånden idag. Mest minns jag min fina portmonnä i kalvskinn. Den hade jag länge, länge.
Jag är övertygad om att mina minnen från Algutsrum finns kvar lika mycket tack vare den långa cykelturen som på grund av marknadsfesten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar