torsdag 27 oktober 2011

Massor med konst

Jag hade tänkt skriva en lyrisk betraktelse över de tre olika utställningar som vi såg igår, mamma och jag. Om hur härligt det är att vi bor i ett land där min mor med rullstol kan åka med färdtjänst till all kultur hon vill. Om hur vi tjusades av det lätta flyktiga i Monets målningar. Om hur vi beundrade svärtan mot det vita ljuset i Turners tidiga bilder från London. Om Twomblys tillsynes lekfulla steg i deras fotspår.

Men jag skriver nog mest om Peredvizjniki. Bilderna som skildrar tzarens Ryssland. Den grupp med konstnärer som skildrar annat än adelns vackra anleten. I denna tid är det revolutionärt att måla en man som återvänder från Tjekans fångläger. Två kvinnor som gruffar på en gårdsplan och de fattigaste som drar pråmar längs med Volga.

Samtidigt som jag sitter här och skriver lyssnar jag till en översättning av vad en baltisk man berättar om livet här i Sverige. Han kom hit på vår nationaldag och slet tio timmar om dagen som byggnadsarbetare runt Nyköping. Inte ett kopek, inte en krona har han och hans kollegor fått betalt. Tills slut svalt de och då fick de hjälp att ta färjan till Riga. Arbetsgivaren, han är inte ens åtalad.

De levde i en sommarstuga utan vatten. De tvingades arbeta med att bygga om och kakla utan att få annat än lite mat.

- Det ska bli lättare att anställa och importera arbetskraft, lovar centern och folkpartiet.

Jag undrar när skildringar av dem som utför slavarbetet i Sverige hänger på Nationalmuseums väggar.

Inga kommentarer: