Gilla Norrbotten

Vissa stunder känns det som om vi bor i ett annat land. Som om den här fjärdedelen av riket finns någon annanstans. I radion talar statsminister Fredrik Reinfeldt om kris. Samtidigt lever vi i en aldrig förr upplevd högkonjunktur för gruv-, stål-, byggnads- och träindustrin.

(Jag vet inte vad som hänt. Allt är plötsligt exotiskt. De där vanliga grundkunskaperna om vad som finns i de olika länen är försvunna. Det känns som när min franska kompis kom med sin nya dammsugare och ropade att det kommit ett nytt franskt märke- Elektrolux. Vårt exportöverskott blir obegripligt om vi inte förstår var varorna kommer från.)

Vem tänker ni på när ni hör talas om Norrbotten?

Jag tänker på Peter Mattei. Han öppnade La Scalas operasäsong i Milano i onsdags. Enligt la Republica, Italiens största tidning applåderades Peter Mattei utan reservationer.

Jag ser Åsa Simma. Regissör, skådespelare och dramatiker. Mellan 1986-90 var hon konstnärlig ledare för Dálvádis, den samiska teatern. Alltid för, sällan emot.

Jag njuter av all fantastisk konst som jag möter varje vecka, av all livgivande musik som skapas här och jag tänker på alla vardagar. Alla fina vanliga dagar.

Jag blir glad av all litteratur som skapas mellan Jävre och Katterjokk. Jag tänker på Black island books. På doften av nyutsprungna vinbärsblad en tidig morgon i maj. På älvens muller när vattnet bryter isen en dag.  På alla blå minuter som jag tagit bilder av.

( I mitt Norrbotten är det inte skotrar, fyrhjulingar, jaktgevär, och partipolitiksom är centralt.)

Det finns massor att förändra. Massor att göra på ett annat sätt. Massor med idéer som borde komma fram. Men i det Norrbotten där jag lever finns det, i alla fall ibland, en öppenhet för det nya det vi inte känner igen.

Ett av mina finaste minnen är när jag mötte Lotta från Göteborg. Hon var på resa mellan hundratals olika högstadieskolor. Hon var en del av ett mångfaldsprojekt. Efter en vecka i Luleå så sa hon så här:

Om det inte vore så långt till mina föräldrar så skulle jag vilja flytta hit. Jag har inte mött några rasistiska kommentarer här. På andra platser haglar kommentarer om min hudfärg. Tänk om mina två barn fick uppleva det här.