Årets tretton veckor långa vardag har börjat. Allvar. Som ett långsträckt alvar på Öland. Om jag får leka lite med orden utan att vara tråkig. Tråkigt kan det vara att vi tappat allvaret. Förlorat respekten för de lagar och överenskommelser som var helt självklara för bara 20 år sedan.
En person som inte tror på att följa de beslut som myndigheter tar är Mikael Styrman. Denna vecka har han betalat sin skatteskuld genom att ropa in sin egen skog. Det var årets krångligaste omväg för att betala.
I Kalix debatteras neddragningarna på sjukhuset. Många anser att det bara blir en vårdcentral kvar. Inte ens det blev det kvar i Stockholm när Filippa Reinfeldt sålde ut Serafens vårdcentral med 12 000 patienter till läkarna. De fick betala cirka 700 000 kronor för fyra år sedan, idag har läkarna sålt till ett riskkapitalbolag för 20 miljoner kronor. Varken besluten om sjukvården i vårt län eller i Stockholm tar våra behov på allvar. Det finns en regel som styr all offentlig verksamhet i kommuner och landsting som alla borde ta på allvar.
Ingen person eller juridisk person får gynnas framför någon annan.
Det är en regel som alla som beslutar i offentlig verksamhet borde ta på allvar. Liksom skolplikten. I dagarna diskuteras den nya skollagen. I den är det rektor på varje skola som bestämmer om alla ledigheter utanför loven. De flesta rektorerna vill att alla elever ska vara på plats under hela skolåret. De vill inte att skolan ska ses som en plats där man är när inget bättre finns att göra. Denna nygamla syn på att skolan är viktig alla skoldagar förvånar vissa föräldrar. Andra tycker att det är deras beslut om deras barn ska vara frånvarande. Jag som kämpat för att skolan ska kunna ta alla elever på allvar gläds åt att utbildning är på allvar. Inget fusk. Men inte för alla en student i Umeå hade med sig...
Fem miljarder kostar momssänkningen på landets restauranger. Pengar som vår regering räknar med ska gå till nya jobb och prissänkningar. Det tar inte restaurangägarna på allvar.
Många andra överenskommelser ser vi som regler som vi kan bryta mot. Ja, vi vill gärna hitta en väg runt de avtal som vi har slutit. Det senaste exemplet är att stora transportföretag tvingar sina anställda att bilda bolag. De som sedan kör åt dessa jättefirmorna får inte betalt enligt de avtal som finns. Chaufförerna missar semester, pensionsinbetalningar, arbetstidsregler, sjukpenning, ja, allt som finns i våra kollektivavtal.
Är botten nådd? Kommer vi att ta varandra på allvar?
Allvarligt talat det vore veckans gladaste nyhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar