söndag 15 januari 2012

Vårt eget kalhygge

Ibland blir det väldigt tydligt; Det vi väljer att tala om skymmer det som vi väljer att tiga om. Läs PJ Anders Linders tankar om Thatcher här.

Jag bara undrar var han tappade bort hennes krig mot Argentina om de små öarna mitt i havet utanför kusten, islas Malvinas, hennes hyllande av Pinochet, hur hon flyttade skatteuttaget från inkomstskatter till indirekta skatter och höjde momsen och hur hon bröt sönder infrastrukturen vilket ledde till flera stora järnvägsolyckor.

Varje år är det samma sak fast på en helt annan nivå hemma hos oss inför julgransinköpet. Jag ser inga problem med en levande gran och talar lyriskt om den härliga grandoften. De andra i familjen försöker påminna mig om barren. De lyckas inte. Och julen slutar ständigt med vårt eget kalhygge. Sekatör in och alla barr på golvet. Vi får verkligen mycket barr för pengarna. Och ett eget kalhygge.

Dock inte tankemässigt. Det tycker jag att alla får som anser att man kan tala om Thatcher utan att ta upp de antidemokratiska tankar som hon hyllade. Det blir lite som när tyskvänliga äldre släktingar sa till mig i min ungdom att det var nödvändigt med en fast hand i Tyskland i och med den ekonomiska krisen på 1930-talet... Men de nämnde inte vad detta betydde i verkligheten .

Oxfords universitet vägrade att tilldela Thatcher sin högsta utmärkelse, vilket alla premiärministrar med examen därifrån fått före henne, i och med att hon skar bort en stor del av pengarna till utbildning i sina budgetar.

Men värst drabbades de grupper i det brittiska samhället som tappade alla möjligheter att få ett arbete som det går att försörja sig av. Fortfarande lever en stor andel av de brittiska barnen i fattigdom och får betala för den omfördelning av samhällets resurser som Thatchers regeringar stod för.

Storbritanniens ekonomi växte och växte, de sociala klyftorna växte och växte, och alla även de allra rikaste får betala med en sämre hälsa och ett kortare liv. Det kan de två forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visa i sin bok Jämlikhetsanden.

Det håller PJ Anders Linder helt tyst om.



3 kommentarer:

Maria Moln sa...

Hennes järnhand och dess konsekvenser minns engelsmännen jag träffar. Du har rätt Eva, varför dölja och släta över så här långt efteråt?
Vet du, jag blir lite förbryllad av barrtankarna, tycker att det var tomt att inte ha någon gran alls. Nästa år ska vi ha en stor, fin för att ta igen det vi missat. 2005 hade vi inte heller någon gran. Så 2012 blir det en tjusigare än någonsin! Så känner jag idag.

Karin sa...

Min väninna i USA brukade vara avundsjuk på vårt någotsånär jämlika samhälle. "Vad spelar det för roll att vi har det hyfsat ställt" sade hon "när jag ändå inte kan ge mina barn en bra klocka, snygga jympaskor eller en OK cykel. Det är farligt för ungarna att ha något attraktivt. Jag vill ju inte att de ska bli knivskurna eller nerslagna."

Granne med potatisodlaren sa...

Maria, då kommer jag och gör nya tomtar till granen. Det är ett pyssel som jag verkligen saknar.

Tänk jag kan också undra över denna sentida hyllning av Thatcher. Men den passar ju in i dagens politik med ännu större nedskärningar.

Karin, Just de aspekterna du berättar om tar Wilkinson och Pickett en passent. Men visst. Är klyftorna tillräckligt stora så krävs att de som har håller låg profil eller försvarar sin egendom.