Vi klättrar uppåt

Vissa dagar behöver vi bara se det som är vackert. I alla fall de dagar när vår statsminister håller anförande i riksdagen och berättar att under hans regeringstid har vi klättrat högt upp i arbetslöshetsstatistiken. När han och de andra alliansledarna satt i badtunnan hos Maud Olofsson i Högsfors var vi på 17:e plats. Nu har alliansens politik med arbetslinjen fört oss till 8:e plats. Det finns bara 7 EU-länder där arbetslösheten är högre!

Detta har lett till att de människor som kliver in på arbetsmarknaden idag får helt andra villkor än vi som klev ut ur universitet och skolor för tio år sedan, 20 år sedan, 30 år sedan. De får vara glada om de får ett kontrakt på tre månader. Vilken hyresvärd hyr ut en bostad till en person med detta korta tidsperspektiv? Om det finns några bostäder att hyra. Och vilken bank lånar ut pengar till en person med dessa korta kontrakt om de skulle vilja köpa sin bostad?

Nej! Det gäller att se förbi alliansens tillkortakommanden och glädjas med de personer som fått chansen att köpa offentliga verksamheter billigt och sälja den till marknadspris.

Grattis!

Det som är tråkigt är att alla de, som vill utveckla skolor, vård och omsorg i egen regi, för att få fram bättre verksamheter drabbas hårt. De oseriösa tar plats i offentligheten och de seriösa syns inte.

De vet att ingen kan tjäna stora pengar på att driva skolor, vård och omsorg i privat regi.

De vet att skolpengen rymmer de basbehov som en skolelev har.

Vår statsminister, tycker att våra ungdomar ska komma in på arbetsmarknaden genom att arbeta i städbolag, barnvaktsbolag och på snabbmatsrestauranger, jag trodde att vi som land ska konkurrera med kunskapsintensiva arbeten. Om vi bara har jobb med så lågt ekonomiskt innehåll att vi måste betala för dem får vi någon form av utveckling? Kommer alla våra löner att påverkas neråt?

Det kan jag undra.