Ibland hör jag så mycket trams att jag börjar skratta. "Kvinnor kan bara föda barn och hålla käften. Stackars den flicka som tvingas slå i en spik. Det är naturligt att män tjänar mer än kvinnor." Allt idag 2012 på Sveriges nationaldag. Jag hör suset från den tid då nationalromatiken blomstrade. Då när Verner von Heidenstam vandrade på Övralid och skådade över Vättern till sitt förlorade barndomshem.
Tur att Ellen Key fanns strax intill. Hon använde sitt hem Strand på kanten till sjön för att lyfta fram alla kvinnors möjligheter att välja ett gott liv.
Men hon tänkte inte på kvinnor utan val. De som aldrig kunde följa sina drömmar. De som bara hade ett val om de skulle överleva.
Att vara blind för de olika villkor som vi lever under är ett speciellt synfel som är svårt att korrigera. Vår rädsla inför konflikter gör att de som klarsynt ser hur klyftorna ökar har låg status. Det är som om vi flyr det ansvar som vi har för att slippa delta i det som är värdefullt i längden.
Aase Berg har sitt synfält från utsiktspunkten i Hälsingland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar