Hittar ett misslyckande i kameran. Men ser att det är en bild av hur jag kan känna mig. Då när allt är intet. Ni vet de där stunderna när det står helt stilla. Ögonblicket innan jag tappar ett glas fyllt med mjölk för att synapsen längst ut i handen inte vill greppa. När påsen med jord tömmer sig själv. Men det är också så jag vill vara osynlig idag för de nyankomna gästerna som surrar överallt.
Man kan hoppas på att påsen med jord tömmer sig i krukorna som äntligen har kommit fram.
Liksom myggen. I år har vi redan tusentals gäster. Inte en enda sekund kan man stå stilla utan att få ett bett. Det är en kombination av massor med smält snö, regn och pölar som bäddat för att de ska bli mångdubbelt fler i år.
Krukorna är fyllda med lavendel, daggkåpa, rosenskära och tagetes. Får se om det funkar eller blir för trångt.
2 kommentarer:
Fina blomster och hemska myggor! Nu äter jag b-vitamin och har laddat med allt mina bloggvänner tipsade om mot mygg och klåda!
Ja, Eva, myggorna slår allt som jag kan minnas. Aldrig har det varit så många så tidigt. B-vitamin provar vi också. I år blir det kortisonsalva också. Som lindring på alla kliande bett.
Glad Midsommar!
Skicka en kommentar