torsdag 19 juli 2012

Vimmelkantig

Som ett rö i vinden. Så känner jag mig idag. Vet inte vad jag ska göra, vet inte vad jag ska tycka, vet egentligen ingenting. Vet bara att jag gärna vill se fler sidor än en. Både och är oftast min melodi. Det är inte ofta vi klarar av att hålla balansen på ett ben. Bäst vore det nog om vi använder alla ben som håller rätt kvalité.

Men vad vi tycker är rätt och riktigt varierar med tiden, säger du nu. Du har helt rätt. Det som våra anfäder trodde var sanningen är långt från den verklighet där vi finns.

Jag tänker på alla regler som var viktiga. Visst skulle andan i dem fungera; som det att visa hänsyn. Men allt annat. Huga.

En regel som jag hoppas gäller än är: Det finns gränser för girigheten.

Eller hur?


2 kommentarer:

Jane Morén sa...

Girigheten är nog något människan mycket tidigt såg kunde breda ut sig som en "sjukdom" som var mycket skadlig. Jag tror det är viktigt att förstå hur lätt girighet kan uppkomma och att vi därför måste säkra skapa system för hanteringen av allmänna pengar.Samtidigt vill jag säga att rö är en underbart poetisk växt, så skir, så underbar helt enkelt! Fint foto.

Granne med potatisodlaren sa...

Jane, de gränserna är väldigt okända för viss.