Det är något speciellt med att vandra på Storgatan och titta på juldekorationerna. Röda pumlor i storgranen vid Nygatan. (Vad pumlor är? Jo, julgranskulor.) Det var nog det första dialektala ord som jag lärde mig. Det andra var pannlapp. (Vad det är? Grytlapp förståss.) Den behöv-des när vi serverade varm glögg den första vintern. Den då varje dag började under 30 minus. Så kallt är det inte nu. Igår var det inte under tio i stan. Men på kvällen drog det mellan huset från nordost. Röda rosor på kinderna och kalla tår.
Efter den kylslagna promenaden drack vi god glögg och mötte vänliga människor. En perfekt måndagskväll.
Nog blir det en fullkomlig vinterdag idag. Inte ens bägge fötterna och händerna räcker till för att räkna alla kalla grader i solskenet. Jo, det är ljust. Men nej, solen står inte över trädtopparna i skogsbrynet.
2 kommentarer:
Vilka ljusa minnen jag har av julskyltningen på Storgatan i Sundsvall. Säkert var det iskallt men jag minns bara den festliga stämningen.
Vad kul att du har varma minnen (sic!) från julskyltningen. Det är speciellt med en Storgata där alla möts.
Skicka en kommentar