Idag är det dymmelonsdag. Den dag då kläpparna i kyrkklockorna byttes ut mot träkläppar, dymlar. Ljudet från kyrkans klockor skulle dämpas inför påsk. Först när Jesus uppståndelse firades fick klockorna ljuda högt och klart igen. På samma sätt byttes alla textilier ut mot sorgens färg, lila. Alla skulle veta att denna tid är fylld av skam och skuld för Jesus skull.
Har någon enda en aning idag? Behöver vi veta varför påsken firas? Räcker det med att glädjas åt ljuset, maten och alla påskens blommor? Jag har inga svar bara frågor.
Det jag gärna minns när vi börjar pynta i fastlagsriset är en speciell påsk i Sigtuna. Där var vår förre biskop Gunnar Weman kyrkoherde och ungdomspräst. Sigtuna är en stad där många av Svenska kyrkans olika utbildningar sker. En stad med kyrkor och ruiner överallt. Vandringen mellan de olika berättelserna om Jesu liv i ruiner från 800-talet, i Mariakyrkan från medeltiden och i små kapell som var helt nya då fick mig att tänka på vad evangelierna vill säga oss. Detta trots att jag var 15 år. Kanske inte världens häftigaste påsk för nån som inte hade tänkt gå i kyrkan. Men det var en påsk när jag liksom växte för varje dag utan att jag förstod hur eller varför.
1 kommentar:
Påsken är ju ett drama i vilket vi kan känna in våra egna erfarenheter. Det är en vandring från triumf in i mörker och ut i det stora ljuset.
Men för de flesta idag så är påsken bara några extra lediga dagar, påskägg och påskkärringar. De unga har väldigt liten hum om vad påsken handlar om.
Tråkigt, för det finns så myckat att hämta om man vågar.
Skicka en kommentar