När Bildtregeringen införde skolpengen var de mycket noga med att regler och förordningar skulle följas. Det enda kriteriet för vem som skulle få gå på en privat skola är kötiden. Skolorna skulle ha ordentliga register över alla elever som köar och bara ta in efter dem.
Men hur blev det?
Det berättar Uppdrag granskning om i kväll. Men redan idag kan vi läsa om vad de har funnit.
Jag är inte förvånad att skolorna tar chansen att välja bort de elever som de tror kräver extra resurser. De flesta drivs ju för att generera vinst, inte för att skapa goda skolor.
Det finns undantag. Skolor som lärare och skolledare driver tillsammans. Skolor där eleverna står i centrum. Men de har ett helt annat problem, att kommunerna drar ner på skolpengen så att deras ambitiösa mål blir allt svårare att uppnå.
Så å ena sidan gör skolkoncernerna allt för att minska på sina utgifter för att få ut högsta möjliga vinst och öka värdet på skolorna, å den andra sidan sliter små friskolor med att få pengarna att räcka. Vad ska de göra för att kunna uppnå sina helt motstående mål?
Visst är det helt begripligt att både lärare och föräldrar önskar sig lugna klasser utan problem?
Frågan är hur staten ska kunna styra och ge extra pengar till de skolor som arbetar för att alla elever får rätt stöd och undervisning? För det kan inte vara en fråga för kommunerna. Den är så viktig att vi inte kan ha 290 olika sätt att se på hur eleverna ska få en likvärdig undervisning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar