"Jag brinner för samhällets framtid"

Mötte en vän på väg ut ur kooperativa, som de säger här. Hon ville bjuda på en kopp te så jag väntade utanför kassorna.

Efter en kort stund kom en äldre vacker dam fram till mig och ville prata. Först hörde jag ingenting men sen fick jag ihop det.
- Dom sitter här överallt. Dom tar över stan. Vad ska det här sluta med? Hur ska vi kunna leva här?

Ja, precis så, sa hon, som har alla ess på handen.

Varför, jo, för att Koster sitter utanför Konsum och tigger. Han är en ung man som inte kan andra språk än rumänska och lite spanska.

Vad jag sa till den prydliga damen?

Jo, det jag fruktar kommer att bli vår vardag.

- Snart sitter vi utanför Konsum allihop och tigger. För då har våra försäkringar inget ekonomiskt innehåll längre.

Dystopiskt kanske,men så känner jag, när jag hör hur olika politiker talar om hur de ser på framtiden.

Denna dag består av både och som alla andra.

I morse blev jag rörd när jag läste min tidning. Varför? Jo, för att ishockeylaget i Kiruna har arbetat sen i vintras med att lära sig mer om mänskliga rättigheter och acceptans av alla som finns på vår jord.

Mikael Lasu, en av hockeyspelarna, sammanfattar vad han har lärt sig så här, igår,  när lagets regnbågströjor presenterades:
-Jag ska vara helt ärlig. Jag hade inte de här tankarna när jag gick in i det. Då handlade det mest om att föreningen skulle tjäna på det.
Nu?
Jag brinner mer för det här, att samhället ska bli bättre, öppnare för alla, än för klubbens framtid...