Innan middagen fick jag välja om jag ville äta soppa eller köttbullar. Jag valde soppa förstås och tog en djup tallrik. Tog fram soppsleven och hällde upp en ganska tråkig beige variant. Tänkte för mig själv att den var ordentligt mixad.
Satte mig ner och började äta. Den smakade en enda sak: salt. Frågade vad det var för soppa och fick se hur A och J skrattade halvt ihjäl sig. De skrattade så mycket att jag inte kunde få ett ljud ur dem om vad det var som var så roligt.
- Mamma du äter ingen soppa, det är brunsåsen!
Sen skrattade vi tillsammans, så att idag har jag träningsvärk i magen.
Livet är alltid bättre än dikten, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar