söndag 8 juni 2014

I mål #blogg100

Så här började det. 

Trettio blogginlägg senare kom våren till älvens strand

Snön försvann överallt och luften fylldes av fågelsång i maj.

Nu lever vi i vårt paradis, hägg, syren, äppel- och körsbärsblom allt på en gång.

Hej kära bloggvänner, hej alla läsare, nu har vi kämpat tillsammans i hundra dagar. Vi har upplevt de vackraste vinterdagar, gråregn och den där aprilmorgonen när storspoven landade.

Vi har varit med om en valrörelse till Europaparlamentet. med ett annorlunda resultat.

Fler miljöpartister, fler feminister, fler rasister.

En motsägelse som kanske kan förklaras av hur de etablerade politikerna väljer att förklara sina misslyckanden?!

Vi har fått veta att den svenska skolan har de sämsta resultaten i Pisastudien och att skolan enligt de prov som görs blir allt mer tudelad.

Längst ut i kylan finns de elever som behöver stöd. Och inget av de förslag som politikerna för fram innehåller en dörr för dem som hamnat utanför.

Istället sitter tjänstemännen på Skolverket och diskvalificerar de lärare som har en utbildning från andra länder. Trots alla EU-regler kan lärare utbildade i Tyskland glömma att få sin lärarlegitimation. De må vara godkända av alla andra myndigheter, ha jobbat i mer än 20 år, skolverkets regler påhittade av Jan Björklund, folkpartistisk utbildningsminister, kräver nya översättningar och stämplar.

Mellan 35 000 och 10 000 kronor ska varje lärare betala för att deras redan godkända betyg ska översättas en gång till.

Har vi råd att mista dessa lärare?

Vi som hade Hauke och Lise till grannar minns att de råddes att åka till något annat land. Ja, om Lise skulle kunna undervisa språkelever. Hennes goda kunskaper i engelska, tyska och franska passade inte in. Lise passade däremot in och skaffade sig ett välbetalt jobb utanför skolans värld.

Mina vackra äppelträd talar bara ryska. De har invandrat från öster via Torne älv. De är rätt så nyckfulla. Förra året var det fem blommor på träden, nu är det ett vitt doftande hav av hopp om äpplen.

Potatisodlaren sätter knölar varje dag för att hinna få så många dagar före midsommar som möjligt. Folksägnen säger att en dag i jorden i juni är lika viktig som en vecka i augusti.

Jag fortsätter att blogga som jag gjort i många år. Följ med så upptäcker vi vad som sker.

4 kommentarer:

Karin sa...

Heja och bravo! Även om du skriver regelbundet i vanliga fall också är det ju något visst med att se till att man inte missar någon dag. Och – inte minst – att hitta intressanta ämnen! Och sådana finns det tydligen gott om vid Luleälvens strand!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack kära Karin! Det var en fin komplimang en jag gärna skickar tillbaka till Horndal. Visst har det varit kul att både skriva och läsa?

Karin sa...

Tack! Jag försöker också summera erfarenheterna idag och det positiva överväger helt klart. Men kanske 100 dagar är väl långt? Kanske tiden mellan hägg och syren ska fredas? Kanske en månad? Gärna februari eller mars!

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, tio veckor mellan trettonhelgen och vårvintern kanske?