Ett var när riksbanken höjde räntan till 500 procent för att försvara kronans värde mot dollarn. Effekten blev att hela Sveriges ekonomi föll ihop. Det var som om riksbankens styrelse hade rykt ut det viktigaste kortet ur ett korthus. Idag lever vi med konsekvenserna.
Vi har en politiskt framkallad bostadsbrist, hög arbetslöshet och ett pensionssystem som varken är stabilt eller ger några pensioner som reflekterar vad vi har betalt in.
Ett annat var när Bildtregeringen skapade en ny grundskola 1994. Denna skola premierade dem som klarar av att vara helt självständiga i skolan. De andra kom hopplöst efter.
Ett var när moderaternas nya ledning 2003 valde att kalla sig ett arbetarparti. Då fick vi lära oss ett helt nytt språk. Istället för att se arbete som en väg till försörjning blev det helt plötsligt en sysselsättning. De svagaste av de svaga hamnade som varor till salu för 5000 spänn per månad. Ja, det var inte priset för arbetsgivarna, det är priset skattebetalarna betalar de organisationer som har skapats för att ta emot dessa tusentals tusenlappar. Vad som sker där på plats har inget med ordet försörjning att göra.
Så här jag kan hålla på och räkna upp alla dessa skäl till att tilliten bara försvann. Det är inte kul och gör mig inte glad. Så det gäller att försöka hitta en ljus minut i detta gråa.
Det är dagens uppgift. Att upptäcka det som är värt oavsett nyspråk eller bortkastad tillit..
4 kommentarer:
Åh vad bra skrivet Eva. Som alltid. Som vanligt. DET är en tillit att ha och lita på. Kram och trevlig helg!
Tack Lena! Vad kul att du känner tillit inför mina texter. Ha en fin helg. Kram.
Ja. Håller med och hoppas på lite upprensning i de värsta avarterna. Och att de tappra (som du) som orkar formulera problemen orkar fortsätta!
Tack Karin, vad kul att du läser och gillar vad jag skriver. Men jag har mycket svårt att tro på att regeringen kommer att förändra något i grunden.
Skicka en kommentar