Ja, vad är det som vi kommer att tala om när vi ser tillbaka?
Det som jag upptäcker när jag sitter här och försöker minnas är att det är inte mycket som dyker upp. Några utställningar, körsbärsblommorna i Kungsträdgården, resan till Uppsala med en natt i stor dramatik, sorgen när en familjemedlem dog och mötet med hela släkten.
Jag tror att det är förlusten av nära och kära som kommer att leva i minnet länge än.
Jag är säker på att allt det där som hände och som inte riktigt skulle ske kommer att bli till goda historier. Som när den godaste lunchen visade sig innehålla bakterier, eller när mobilerna gick varma en hel natt i väntan på ett besked om varför värken aldrig gav sig.
Allt det där som också har hänt som blivit till heta nyheter känns redan som en död historia. Det är en sak som gnager.
Hur människor kan utsätta dem som är längst från grytorna för ännu mer skador och förnedring. De ovälkomna nyheterna skaver som fan.
Sista inlägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar