onsdag 23 september 2009

Olika avstånd


Nu har jag bott 100 mil från min födelseplats i 24 år. Det är långt att åka dit och hem igen.
Men varje gång vi diskuterar våra resor uppstår en upplevelse av att mina resor är mycket kortare än mina besökares. Det är i och för sig mycket lättare att ta sig till flygplatsen där jag bor, än till Arlanda. Men jag är intresserad av vad som ger min familj och mina vänner uppfattningen av att resorna till mig är längre än dem jag gör till dem.
Ett förslag är, att jag åker till dem för att både umgås och uppleva annat som finns i staden och dess omgivningar. Att jag alltid har massor med möten och ärenden att göra så att tiden där blir sprängfylld av intryck. Livet där går i turbofart, när jag kommer till Luleå-gaten andas jag ut och det infinner sig ett lugn. Den normala takten tar vid.
Det är naturligtvis tvärtom för mina besökare. När de landar kommer de till en talldunge på strandheden där ingen kan ha bråttom. Vi har inga tider att passa. Inga andra måsten än att handla det vi ska äta och dricka. Vi hinner med att se och uppleva allt som vi har planerat utan att öka farten.
Tiden här känns tillräcklig; längre än i storstan?

2 kommentarer:

Evas värld sa...

Så fint uttryck: Tiden här känns tillräcklig. Jag tycker om det - ett uttryck att vila i.
Jag läser just Igelkottens elegans och strök under uttrycket: Det verkligt nya är det som inte åldras trots tidens gång - som en blå porslinskopp, en tidlöst vacker kamelia, det blå ljuset över Kyotobergen... Fint eller hur! Evigheten i ett ögonblick

Eva sa...

Eller också är livet nytt varje dag och tingen ett räcke att hålla sig i.