Det var alldeles svart
Det var alldeles tyst
Det var alldeles vitt
Då vakande jag av tidningsbilen.
Somnar om när duschens strålar
komponerar sin sång
mot badkarets emalj.
Långt borta sjunger malmtåget,
helt nära är det ett nytt
vinterdäck som är solist.
I drömmen springer jag
till bussen och missar
tiden.
Det ringer.
Väckarklockan
mobilen
telefonen.
Musiken från duschen saknar
melodi.
Det är sockor, långkalsonger
och ett värmande linne
som ligger på stolen.
Ihopknycklat.
Mackan i handen.
Paraplyet, stövlarna, halsduken
inget får glömmas.
Klockan nio och femtiosju
hållplatsen är tom.
Klockan tio och tretton
rullar vi in längs vägbanken.
Vindrutetorkarna ökar hastigheten
när buss nummer två
stannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar