Domsöndag i solens sken.

Där borta på andra sidan selet hör jag svanarna igen. De är mycket upprörda. Vattnet ångar mitt ute i älven men här vid stranden är isen tjock. På morgonen var det minus fem. Vi halkade runt på det frostiga gräset och hamnade med fötterna i vattnet. Mellan grästuvorna var det fortfarande en tunn is som inte höll för tunga steg.
Celina trampade med lätta steg och ropade. Grannens katt svarade slött. Argast blev en skata som tjattrade och styrde färden upp mot sjukhuset.