Jultraditioner är viktiga för många. Jag har burit på traditioner från min uppväxt som skiljer sig från de vi har idag. Jag växte upp med nästan hela min släkt inom bara någon timmes resväg. Julafton var ett resande mellan olika delar av släkten.
Utan bil.
Jullunch med dans kring granen hos mormor och morfar på Kungsholmen. Snabbvisit hos min faster vid Humlegården, för överlämnande av klappar. Julmiddag och klappar hemma.
Resandet mellan de olika matborden tog många timmar på julafton. Min far har alltid byggt upp sin förväntan inför julmaten och klapparna på samma sätt som när han var barn. Dessa drömmar om en jul likadan som i hans barndom låg tung över våra önskningar. Det var han som var barnet i vår familj på julafton.
När jag var 18 år började jag arbeta. Jag hade jobb som krävde att jag arbetade på jularna. Det tyckte jag var skönt. Det var vilsamt att julen inte fylldes med så många förväntningar.
Här uppe vid älvens strand har vi skapat egna traditioner.
Vi har börjat julafton med gudstjänst och hämtning av mor- och farföräldrar till för några år se'n. En av mina döttrar sjöng många år i kören. Sen har vi varit i Gammelstads kyrkby och njutit av hur vackert det är. (490 kyrkstugor runt en medeltida kyrka.) Dopp i grytan i köket, Kalle Anka och jultomte och sen middag. Vi spelade ofta sällskapsspel.
Men nu är flickorna vuxna. Mina föräldrar för gamla för att orka resa i jultrafiken och farfar har dött.
Vår julafton är på nytt något som vi ska fylla med andra traditioner. Inget nytt om flickorna få bestämma. I år började julen med dopp i grytan och vinterpromenad. Julklappar, middag och besök av barndomsvänner. Lugnt och rofyllt.
När jag växte upp var varenda dag inbokad med traditioner. Juldagen var det stor middag hos mormor och morfar, på annanda'n hemma hos oss med mammas del av släkten. En av mellandagarna samlades vi hos min pappas moster T'annie. Hon serverade stor julkalkon med kastanjepuré. Mina kusiner som alla är äldre lurade mig att ta stora skedar med den gryniga purén som jag alltid fick gömma i servetten. Tallriken skulle vara tömd när man lämnade bordet.
De flesta jularna firades utifrån de vuxnas önskningar om hur det skulle vara. Barnen skulle vänta på klapparna i det längsta. Maten skulle vara tillagad för de vuxna och barnen vara glada om något passade deras smak. Jag är mycket ambivalent inför jultraditionerna som jag har växt upp med. Kanske för att julafton var en dag då vi sprang efter bussar och tunnebanetåg, stressade för att hinna med måsten som inte var nödvändiga. Vi hann aldrig sätta oss ner och koppla av.
Det är det viktigaste med julen för mig idag. Trevliga samtal vid matbordet och tid att koppla av.
2 kommentarer:
Kärleksfulla familjetraditioner med tid att mötas och samtala, det låter fint tycker jag. Det är så jag vill ha det, en blandning av nya och gamla traditioner som alla känner sig nöjda med. Vissa jular blir stressiga, just i år är det lugn och harmoni. Det låter som om ni har det fint, där vid älven.
Ja, till kärleksfulla traditioner, nej, till traditioner för deras egen skull. Det är väl sammanfattningen. Vad bra att ni också har lugn och ro tillsammans. Tid att upptäcka att julgranen doftar, och att träffa de som återkommer hem.
Skicka en kommentar