Vår julgran står ohuggen vid diket. Den får stå kvar. Vid husväggen ståtar vi med en enorm grantopp. Den ska kortas med två meter minst. Eller stå kvar ute. Resten av familjen tänker plastgran. Jag tänker grandoft. Det är mitt bästa på jul. Vakna på morgonen och sitta i mörkret med julgranen tänd. Doften av gran, stearin, julkakor och kaffe det är lycka.
söndag 20 december 2009
Ohuggen julgran
Vår julgran står ohuggen vid diket. Den får stå kvar. Vid husväggen ståtar vi med en enorm grantopp. Den ska kortas med två meter minst. Eller stå kvar ute. Resten av familjen tänker plastgran. Jag tänker grandoft. Det är mitt bästa på jul. Vakna på morgonen och sitta i mörkret med julgranen tänd. Doften av gran, stearin, julkakor och kaffe det är lycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Min mamma övergick till plastgran, men nej jag vill ha en riktig, vill klä den och njuta av den. Men jag skickar nog ut dotter plus pojkvän att släpa hem den!
Håller med! Julgransdoft är lika med julstämning. Men i år blir det ingen gran hos mig. Det blir lite åbäkigt att ta den på bussen. Jag får nöja mig med skogens granar och julslingan som jag klätt runt altanen på huset.
Vi får se hur det blir här hos oss. Här kan vi inte köpa någon gran. De flesta som finns i skogen har fått rostvirus så vi kan inte hugga där vi brukar. Mitt hopp står till den enorma grantoppen.
Skicka en kommentar